"Alla blir utgivna utom jag. Jag kanske inte kan skriva. Jag kanske borde sluta skicka in trilogin och ge ut något annat. Något nytt som blev rätt från början."
Så var det igår.
Imorse ringde jag ett förlag. Hux flux.
(Det är ett bra sätt att öka morgonyrseln.)
Redaktören var på semester. Återkommer i slutet av juli.
Jag går in i duschen.
Får för mig att för första gången på lääääänge ta med telefonen till badrummet.
Man vet ju aldrig.
Vattnet strilar.
Telefonen ringer.
Vattnet stängs av.
Luren påstår att redaktören hade gått igenom alla liggande manus före semestern.
Jag borde fått svar, enligt telefonluren, precis i dagarna.
Det har jag inte.
Då hör redaktören av sig när hon kommer tillbaka, säger luren.
Jag får ett datum.
Jag står i en avstängd dusch med mobiltelefonen i handen.
Jag har fått ett datum.
Redaktören borde rimligtvis ha skickat iväg alla "tack, men nej tack"-mejl före semestern.
Något sådant har jag inte fått.
Jomenvisst. Är kolugn.
Tror inte att det hela kommer leda någonstans egentligen men har ändå fått upp en plötsligt iver att redigera lite mera.
Märkligt.
Ni som minns det här inlägget kan skratta lite extra.
4 kommentarer:
:) :) :) :) :) :)
Susanna N
Iiiiiiiiii!!!
/A
SLUTET på juli? Sicken äckligt lång semester. Redaktören är väl ändå redaktör och inte lärare?
Det blir svårt att leva hela sommarlovet med hållda tummar nu, men om det är vad som ska till så får jag väl göra det. Heja heja!!
Tack, tack, men det BEHÖVER ju inte betyda mer än att hon inte nått fram till mitt nejtackmejl än. Faktiskt. Man får inta hispa upp sig.
Bara hoppas lite lagom.
Skicka en kommentar