lördag 15 juni 2013

Berättelsen som bara vill skrivas i mörker

... blir så svår att skriva veckan före midsommar. Kvällarna hinner bli nätter innan jag kommer igång och när jag väl gör det är det som att något händer. 

Guldstoft pudras. Tidsmaskiner surrar. Fotogenlampor fladdrar. Vinden byter riktning, himlen öppnas, blixtar glimmar någonstans långt bort. Musik från gångna tider skapade av händer som sen länge gått i graven ekar genom arbetsrum och berättelse.

Historien utan handling kan ha fått en upplösning värdig den drömska stämningen. Jag är något på spåren.

3 kommentarer:

Villeosagamamman sa...

Helt fantastiskt. Magiskt! Du borde nog skriva sånt här oftare, eller i alla fall igen. Kram!

Kära Syster sa...

Hear hear! Vad är det egentligen med nätter?

/A

Vilse sa...

Magiskt känns som ett slitet ord (tyvärr) men det finns inget annat sätta att beskriva det på.

Ja, nätter. Det är väl då musorna dansar och då resten av världen tystnar tillräckligt för att vi ska kunna höra dem.