måndag 10 juni 2013

Cliffhangers

Tidigare har jag nämnt Megakillen, en kapitelbok att ha i övergångsperioden mellan bilderbok och längre böcker. Kapitlen är korta (liksom boken, uppenbarligen) och det hinner knappt hända något innan kapitlet är slut, men oavsett hur lite som händer, så slutar varje kapitel undantaget ett med en cliffhanger. Dessa gissar jag ska få barnet att förstå att boken fortsätter vid nästa lästillfälle - eftersom målgruppen är barn som är vana vid att historien tar slut vid varje enskilt lästillfälle - lika mycket som att hålla uppe ett intresse.

Detta föranledde reflektion kring fenomenet. 

I min värld finns det bra cliffhangers och "onödiga" cliffhangers. De flesta cliffhangers i Megakillen är liksom cliffhangers i dåliga teveserier, bara onödiga. 

Med onödig menar jag att upplösningen till det "oh-oh"-ögonblick som avsnittet/kapitlet slutar med, sker inom loppet av två textstycken/fem minuter in nästa kapitel/avsnitt. Författaren har bara valt att strypa slutet på en episod och lägga det i början på nästa episod, men denna inväntade händelse för varken berättelsen fram eller upp. Den inväntade händelsen blir en besvikelse eftersom berättandet är episodiskt.

En bra cliffhanger är när något oväntat inträffar (Ned Stark attackeras av Jaimie Lanister och blir gripen av vakter) som har konsekvenser i nästa kapitel. Det är inte så att jag väntar mig att Ned släpps ut igen tre minuter in i nästa avsnitt, utan tillfångatagandet leder handlingen till nästa steg. 

Är det fult eller fint att använda cliffhangers? Vad tycker ni? Är de bara något som finns i deckare och barnböcker? För mig hör de barnlitteraturen till i första hand, och därför blev jag betänksam när jag någon gång under min omskrivningsresa insåg att jag genomgående inte använder dem i trilogin. 

Jag tycker om att berätta en episod till dess slut innan kapitlet tar slut. Jag vill inte använda onödiga cliffhangers eftersom tricket känns billigt. 

Men så var det just det: om kapitlet innehåller en episod som kommer att ta slut innan kapitlet är slut, så borde det enligt mig också göra det, ingen mening att inge falskt hopp att något kommer leda till något större när det inte gör det. Däremot, när jag närmar mig bokens slut och alla dessa episoder plötsligt vävs ihop och tempot ökar, då träder också cliffhangern in - eftersom allting inte ryms i ett kapitel och det blir naturliga avdelningar.

Hur som helst fick jag för mig att använda en lite onödigare cliffhanger i förra veckan som jag faktiskt tyckte fungerade. Det är ju ändå ungdomsböcker, eller hur? 

Vi får se vad alfaläsarna säger.

Nu är jag nyfiken! Cliffhangers, ja eller nej?

Svenskförespråkaren i mig var tvungen att ta reda på om det finns någon svensk motsvarighet till detta importerade ord att lansera istället, men "spänningsmoment" kändes inte som att det fyllde hela skon, så att säga.

7 kommentarer:

Kära Syster sa...

Rent generellt är jag inte alls förtjust i cliffhangers. För om jag inte innan dess upptäckt hur författaren gör för att få mig involverad i berättelsen, gör jag det med all säkerhet då. Och all sådan uppmärksamhet kastar mig ut ur berättelsen och för mig medveten om att jag LÄSER EN BOK.

Med det sagt, finns det förstås eleganta sätt att använda cliffhangers. Sällsynta, kanske främst för att jag inte läser särskilt mycket böcker i kategorin där cliffhangers används som flitigast, men jag har sett dem.

Jag har inte tänkt på att man skulle använda cliffhangers mot slutet för att trappa upp spänningen, men naturligtvis gör man så! Skulle inte förvåna mig ett dugg om jag snor det tricket. Trots allt.

/Anna

Vilse sa...

Rent generellt känner jag alltså samma som du. Inga cliffhangers, tack. Jag upplever dem som billiga, oftast.

Intressant det du säger om att du känner dig avbruten som läsare. Det har jag fått höra av betaläsare förr, före alla omskrivningarna. Mhm.

Men håller du med mig om skillnaden? Där finns cliffhangers som levererar en halv mening och sen kommer andra halvan på meningen i nästa kapitel. Sen finns de som jag (helt omedvetet!) valt att använda mot slutet: någonstans måste jag bryta berättelsen i lagom stora delar.

Allt är inte sagt och gjort när kapitlet tar slut, men det är inte en uttalad cliffhanger för det. Bara någon form av lyckad brytpunkt.

Finns det sådana?

Kära Syster sa...

Jamen visst tror jag att det är så. Och det kanske är de där lyckade brytpunkterna jag tänker på när jag tänker på cliffhangers som fungerar. Har inte alls djupanalyserat som du, men du kan lita på att jag kommer att vara uppmärksam i varenda bok jag läser från och med nu!

(Började skriva det här svaret, fast ett mycket mer invecklat, på t-banan igår på telefonen och det var så jobbigt att jag gav upp.)

/A

Vilse sa...

Då tycker jag vi myntar uttrycket "lyckad brytpunkt" och lämnar cliffhangers till böcker för små barn.

Anonym sa...

"som har konsekvenser i nästa kapitel" skrev jag upp på en lapp faktiskt, det är en bra regel att komma ihåg!

Jätteintressant, jag är inte stor fan av cliffhangers direkt men det är klart, om de är välgjorda kanske jag inte stör mig på det.

Susanna N

Anonym sa...

Eeew, fast nu när jag tänker efter kanske jag avslutade min bok med en sorts cliffhanger... Jag tänkte inte alls så när jag skrev den, jag satt och skrev på tvåan och tänkte att det skulle vara lättare att ge tvåan en springande start ifall jag avslutade bok ett på ett annat sätt och bad redaktören om lov att skriva om sista kapitlen. Hon föredrog faktiskt versionen med cliffhanger-liknande slutet och vi körde på det. Men det är ju en bok för 9-12 år så det räknas ju kanske till barnbok.

Susanna N

Lunicrax sa...

cliffhangers = urk. Det finns snygga cliffhangers, men de maste vara subtila, inte anvandas for ofta, och ha mening. Men det har nog redan sagts har ovan. Men t ex 24, tv-serien. Den klarar jag itne av. Det blir ju bara jobbigt. Men slutet av en sasong, sa kan man allt ha nanting lite grann. Men inte for mycket, da blir det bara jobbigt. Och i bocker da? Alltsa, jag har nog inte funderat sa mkt pa det, for jag lamanr aldrig en bok efter ett kapitel, utan lite nar som helst, nar jag kanner att det passar, eller nar jag maste. Iaf, pga att Reader ska lagga av, sa borjade jag anvanda Feedly, och har darmed missat massor med Vilse-inlagg!