Storebror gnäller och gnäller att han vill leka med Storasyster, men Storasyster har stängt in sig på sitt rum och vägrar komma ut sen två timmar tillbaka. Jag skurar storstädning av huset och knapprar ner 400 ord på en ny scen medan jag inväntar ork att bära upp dammsugaren. Busan lägger pussel så nöjd så nöjd.
Till slut öppnas dörren till Storasysters rum. Hon ler. Hon är inte fly förbannad längre. Hon ser rent av lycklig ut.
Storasyster: Nu har jag läst ut Bröderna Lejonhjärta!
Jag: Vad roligt! Var den så spännande på slutet att du inte kunde sluta förrän du var klar?
Storasyster: Ja, tänk att Karm fanns på riktigt! *suckar* Mamma, jag tycker att det ska finnas en Bröderna Lejonhjärta 2, för jag vill veta vad som händer i Nangilima.
Jag: Skriv den då. Hitta på en fortsättning med nya äventyr.
Storasyster höjer ögonbrynen, bevärdigar inte min idé med en kommentar ens, mer än att nu får hon äntligen se filmen för första gången.
Uppdatering: Nu är hon arg igen, för brorsan vill gå ut och leka med henne nu när hon äntligen läst klart, men syrran kan fortfarande inte komma, för hon har faktiskt bara två kapitel kvar i sin andra bok och den måste hon faktiskt också läsa ut innan hon kan göra n å g o n t i n g annat. Hon gråter och smäller dörrar för vi andra i den här familjen förstår just precis ingenting.
Det är inte alltid lätt att vara nio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar