Hemingway ska ha sagt: Write drunk, edit sober.
Kan det ligga något i det här som vi talade om förra veckan, angående att skriva om natten? Huvudet är trött och spärrarna inte lika många? En annan form av berusning.
Annars är ju Hemingway mest känd för isbergstekniken. Alla vet redan vad den går ut på så det tänker jag inte förklara, men vad jag inte hade koll på var själva matematiken: tydligen ska bara en åttondel av isberget ligga över ytan medan sju åttondelar ska förbli dolt och osagt.
I berättelsen som jag skrev klart i natt *gäsp* ser det inte ut så. Det är mer en tredjedel över ytan och två tredjedelar under ytan. Max. Om ens det. Jag vet inte eftersom jag för det första inte kan räkna och för det andra lider av sömnbrist.
Hur som helst fascinerade det mig när jag någonstans på vägen insåg att tekniken jag omedvetet valt att använda till min besjälade historia, var just isbergsvarianten. Med tegelstenar i min tidigare repertoar av manus var detta en frisk fläkt. Kortfattat.
Fast hade jag varit en sann Hemingwayanhängare hade jag väl struntat i hela det här inlägget och bara skrivit: Ny novell. Kan innehålla spår av isbergsteknik.
3 kommentarer:
Bra att prova några isberg i texten, även om jag inte betraktar Hemingway som ett stilideal. Det kan vara väldigt effektivt att låta läsaren själv lista ut saker. Och omvänt är det förstås väldigt irriterande att få dem skrivna på näsan.
Det kan hända att det skulle ha blivit lite skumt med ett resonerande inlägg alldeles utan resonemang á la Hemingway. Eller? :)
/A
Manne: Nej, Hemingway är inte mitt stilideal och heller inte min kopp te som läsare. Tror jag kom igenom halva Den gamle och havet, fast hans noveller har jag nog analyserat på någon litteraturklass någonstans och följaktligen ligger han, som så mycket annat, i bakhuvudet. Till en novell, som detta var, passade ett och annat isberg mycket bra. Det blev den sortens kortfattad text som vinner på att läsas en gång till.
Anna: Hehe, mycket möjligt.
Skicka en kommentar