Okej, en liten fortsättning från igår. Susanna elaborerar i kommentarerna kring huruvida man kan strunta i att berätta information en andra gång i andra boken i en serie.
Det har jag gjort. Ingen betaläsare har klagat nämnvärt. De verkar hänga med. Man minns ju allteftersom man läser, tänker jag, och det blir i sig en repetition.
Men jag har en hemlig liten ångest som består av två bilder. Så här ser de ut:
a) En liten farmor knatar runt inne på Bokia i jakt på en present till barnbarnet hon inte känner så värst, men älskar så innerligt. En bok, tänker hon, en bok är ju alltid en bra present. Hon kikar runt, tafatt och desorienterad. Vad ska jag ta?
En bok står ut ur mängden. Vilken fin framsida! Hon plockar upp den. Jo, den verkar ju spännande. Det flyger något magiskt djur på framsidan. Sånt gillar de väl. Och så köper hon den och slår in i gammalt presentpapper hon sparat från ett paket hon fick själv i fjol men som är helt som nytt eftersom hon förvarat det i press mellan fotoalbum sen dess och barnbarnet får sin gåva på bemärkelsedagen och tackar så artigt.
Boken som barnet har fått är min bok. Men det är andra boken i serien. ANDRA. Det lade inte farmor märke till.
b) En högstadieelev som aldrig någonsin läser följer med klassen till stadens bibliotek. Hon tänker inte att hon ska ha nåt, men fastnar för det supercoola omslaget på en nyutkommen fantasybok. Åh, den ska vara romantisk! Och spännande. Magistern övertalar eleven att boken ska följa med hem och mot vad hon först trott, slukar hon den på grund av dess fantastiska läsdriv.
Boken hon läser är min bok. Men det är tredje boken. TREDJE. De första två var nämligen utlånade.
*suckar* Okej, ni kanske skrattar åt mig nu, men sånt här ger mig rysningar och jag ska berätta varför.
Det är inte för att de här barnen inte kommer förstå vad de läser för att jag inte upprepar information, utan det är för att de här böckerna är så o-fristående som en serie kan bli. Läser man dem i fel ordning blir det nästan ingen mening med att läsa det tidigare. Varje bok kulminerar i en stor händelse som förändrar alla villkor på små och stora plan, och nästa bok bygger på denna händelse.
Det är inte för att de här barnen inte kommer förstå vad de läser för att jag inte upprepar information, utan det är för att de här böckerna är så o-fristående som en serie kan bli. Läser man dem i fel ordning blir det nästan ingen mening med att läsa det tidigare. Varje bok kulminerar i en stor händelse som förändrar alla villkor på små och stora plan, och nästa bok bygger på denna händelse.
Ett lyxproblem.
3 kommentarer:
Underbart! Du är himla modig som skriver om det som vi andra aldrig skulle erkänna att vi tänkte på:)
/A
Kanske har jag levt tillräckligt länge att tro på att man sällan är ensam om något. Känner jag på ett vis, så finns det fler.
Men, sa ar det ju med alla serier.... Lasaren far allt gora lite anstrangning med att kolla efter de speciella nyckelorden nar de laser baksidan : "serie" triggar genast fragan "vilken i ordningen ar denna??", och "vad heter den forsta?". Det ar det ENDA som kravs for att losa detta problem, en tydligt skriven baksida! :) (har last manga serier i mitt liv). Det har tycker jag inte du behover angesta over! :) Och i farmoderns fall, sa ar det ju givetvis bokhandelns fel, som inte staller fram alla bocker i serien BREDVID varandra, sa att man latt kan grabba den forsta.
Skicka en kommentar