Liv utmanade mig på Tegelstensutmaningen förra veckan. Nu kommer det! Det har dröjt för att jag haft annat att skriva om (och för att det är läskigt utlämnande). Men. Here goes.
 |
| Känns som att man borde haft med en vanlig bok bredvid, för att ni ska se hur tjocka de är |
5 tegelstenar som jag läst.
Boken längst till vänster har jag suddat ut titeln på, eftersom den är hemlig (dvs skrivprojektrelaterad). Men som ni ser är den inte i vanligt bokformat, utan betydligt högre än de andra tegelstenarna, och detta till trots har jag läst den. Från pärm till pärm. Köpte den med bussgods för en handfull år sedan. Det är en biografi och jag älskar den.
Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Ja, vad kan jag säga mer än att jag älskar Moberg, älskar Kristina, älskar Karl-Oskar. Har faktiskt bara läst den en gång, men bläddrat i den många gånger och läst favoritdelar igen. Vilket språk, vilka karaktärer, vilka levnadsöden!
Twilight av Stephanie Meyer. Okej, okej, jag erkänner. Jag har inte bara läst Twilight-serien, jag äger den dessutom i hardcover. Faktum är att jag läst serien flera gånger. Det är helt sant. Vissa som känner mig skulle beteckna mig som en Twi-hard, men jag kan försäkra er alla att jag är den sortens fan som mycket hellre skulle träffa Stephanie Meyer än Robert Pattinson. Jag plöjde serien 2008 när jag blev långtidssjuk och sen dess har historian (kanske inte så mycket berättelsen) haft en speciell plats i hjärtat. En kärlekshistoria med en välfungerande plattform för internskämt som får mig att skratta halvt ihjäl mig varje gång.
Kleopatra, Nilens dotter av Margeret George. Det är två tegelstenar, och jag läste dem samtidigt som jag läste latin på universitetet. Ja, de här böckerna kan vara anledningen till att jag är lite kär i Caesar. Välskrivna? Nja. Deras stora förtjänst är att de är historiskt korrekta och jag behövde aldrig bli upprörd över att något hittades på tokigt, utan tvärtom var kulturkrocken mellan romare och greker/egyptier mycket trovärdigt skildrad.
The complete works of Willliam Shakespeare. Den här har jag inte läst från pärm till pärm, men jag har läst förvånansvärt mycket i den och förvånansvärt ofta. Det gills väl?
Annars kan jag komplettera med att säga att min favorittegelsten har jag skrivit själv. Den är på 746 A4, med vanligt, enkelt radavstånd, och den läser jag minst en gång om året.
2 tegelstenar jag inte läst.
Jane Eyre av Charlotte Brontë. Den här påbörjade jag sen jag köpt den på bokrean kanske för tio år sedan, men tappades bort i för långa upptakter och beskrivningar. Jag ville gärna läsa den då, eftersom filmen skrämt livet ur mig och jag tänkte att jag kanske kunde dämpa min Bertha-skräck om jag läste boken. Nu betvivlar jag att det här är ett läsprojekt som någonsin kommer bli av.
Anna Karenina av Lev Tolstoy, tegelstenarnas tegelsten som jag frivilligt köpte i höstas. Jag berättade ju för er när jag höll på att läsa den här och att jag tyckte om den långt mer än jag trott. Men sen tappades jag ändå bort, efter drygt hundra sidor. Till skillnad från Jane Eyre är det här en bok jag har som mål att faktiskt ta mig igenom, förr eller senare.
Klart slut.
Tack, Liv för att du taggade mig! Angående att tagga vidare... alla bokbloggar jag följer har nog redan gjort den här (väntar intresserat på Kära systers bidrag!). Dorro, Anja, Katrin, Theresa, någon av er som är sugna?
*andas in* Happ. Nu postar jag väl det här då och bereder mig på att bli lynchad.
6 kommentarer:
Hej!
Jag förstår faktiskt inte riktigt varför du tror att du kommer att bli lynchad. Och av vem? Jag tycker att dina tegelstenar var en härlig blandning! Och vi har ju alla olästa tjocka böcker i våra bokhyllor. :-)
Läste du inlägget om "fin" vs "ful" litteratur på debutantbloggen för någon månad sedan? Jag hittar det inte just nu, men det var ett välskrivet inlägg om hur den typen av uppdelningar inte gör någon glad utan bara skapar prestationsångest alldeles i onödan. Det håller jag med om. Jag tror alla mår bäst av att läsa lite av varje. Böcker kan ju fylla så helt olika funktioner och behov. Tänk så tråkigt man skulle ha om man bara fick läsa böcker som var tillräckligt "bra" eller "fina". Jag har också läst twilight-böckerna, men jag fick låna dem av en kompis, annars hade de kanske dykt upp på min lista också.
/Liv
Jag läste inlägget om ful och fin litteratur på Debutantbloggen och jag instämmer.
Själv läser jag olika böcker beroende på vad jag är sugen på. Oftast vill jag njuta av formuleringar och genialisk berättarteknik, men ibland vill jag bara försvinna från världen en stund utan så stora krav på berättandet.
Anledning till att jag tror jag ska bli lynchad är för att det finns så mycket fördomar om Twilight, hat rentav i vissa kretsar. Obefogat, tycker jag. Böckernas humor går hem hos mig och det står jag för.
Jag tänker såhär:
De som inte har läst Twilight vet ju egentligen inte vad de pratar om. Och de som har läst Twilight har ju själva gjort just det, och kan inte gärna klaga på att andra gör det. ;-)
/L
Spännande med den hemliga boken förresten. ;-)
Exakt, Liv! Den där hemliga boken var förstås den allra mest spännande!
Men Twillight... Ledsen, men jag tycker att den är svindålig. Och jag säger "den" för jag har bara läst den första (och här får alla fans gärna protestera och förklara hur mycket spännande jag gått miste om, jag tänker inte läsa ändå). Icke desto mindre skulle jag så gärna tycka om serien och blir ett sånt där knasigt fan jag med. Men, jag har Harry Potter istället:)
Min egen tegelstenslista är på g:)
/A
Anna: Första boken är inte så glamorös, den är ju bara en presentation, en upptakt innan orkestern sätter igång och spelar på riktigt. Tredje boken är hysteriskt rolig, fjärde inte så dum den heller på sina ställen. Ska jag läsa om första boken läser jag oftast Midnight Sun som är samma tidsperiod berättad ur Edwards perspektiv. Mkt bättre.
Så. Nu ska jag inte prata om det mer.
Kan avslöja följande om den hemliga boken: den har att göra med Romanen med stort R, som föranledde den legendariska Uppsalaresan, men som inte kommer att bli skriven än på några år.
Skicka en kommentar