Kanske

Förlagens ovilja att våga satsa på mina manus har ofrivilligt byggt en fördämning framför kreativitetens flod. 

Inget kommer igenom. 

Inget flödar. 

Inget finns att stilla törsten med.

Torkan ödelägger min självtro, trots att jag ibland kan höra vattnet klucka och leva, dolt på andra sidan.

Men något har hänt. Droppar av ord sipprar igenom. 

Ett flin.

En fyndig replik.

En kyss som är ett eko av något större.

Droppe för droppen tränger orden fram och jag fuktar torra läppar med hopp.

Kanske vågar jag tro på att dammen en gång brister. Kanske kommer floden släppas fram på nytt.