onsdag 8 maj 2013

När förlag aldrig hör av sig

Känner mig ut och in och upp och ner. 

Susannas kommentar igår angående Kabusa väckte gamla tankar och när sen Ingrid skrev ytterligare om Kabusa blev jag mer eller mindre villrådig. Har jag gjort fel som räknat bort dem? Sitter de helt på allvar och läser mitt manus efter åtta månader? Kära hjärtanes. Blotta tanken får mig att känna mig som Mrs Bennet. Have you no consideration for my poor nerves?

Jag inser att det inte är omöjligt. Ni förstår, något hände häromveckan som jag inte skrev här.

Jag blev refuserad. Igen.

Men det var inte vilken refus som helst, för då hade jag nog nämnt det för er. Det  här var från ett förlag som jag trodde refuserade mig redan i höstas. Chockad stirrade jag på standardmejlet och trodde det var från Förlaget med stort F, de som var ensamma om att sitta på manus (bortsett från Kabusa som jag ju räknat bort), Förlaget som jag hoppas mest på av alla på grund av positiv kontakt. Jag blev knäckt, bara för att fem sekunder senare inse att det inte var från dem, utan från någon helt annan.

Men de har ju redan tackat nej, tänkte jag och började söka i min inbox. Det hade de inte. Någonstans där i höstas när refuserna föll över mig likt löv från den grå himlen, måste jag räknat fel. Matte är trots allt inte min starka sida. Jag har trott att de redan sagt nej, men det hade de inte, och nu kom deras nej.

Ett standard-nej efter åtta månader. Inget "ursäkta att du fått vänta" eller "förlåt att det dröjt". Ingenting. Bara nej tack, konkurrensen är stor och lycka till på annat håll.

Jag och mina systrar stämplade dem som respektlösa. Svensklärarsystern klargjorde att den här branschen är det vidrigaste och grymmaste hon råkat och jag bara skakade på huvudet, fånigt tacksam över att jag räknat fel.

Hade jag inte gjort det, hade jag alltså gått och hoppats på dem i ÅTTA MÅNADER bara för att sen få en lång, kall nål genom hjärtat som gjort att all luft pyst ur mig och likt en punkterad ballong hade jag inte gått att blåsa upp igen.

Nu till sak: Kanske Kabusa gör samma sak? Det verkar fullt sannolikt. 

Nog om det. Imorgon firar jag ett underligt jubileum och planerar skriva något sorts kåseri kring detta datum. Välkomna tillbaka då. Förlagsklagan är slut nu.

För den här gången.

6 kommentarer:

Kära Syster sa...

Japp det är en grym bransch. Vad mer kan man säga liksom? Vi älskar den ju ändå som besatta.

/Anna

Vilse sa...

OM vi gör! =)

Uppdatering: Jag ringde Kabusa imorse. De var tillmötesgående, förstående och urtrevliga. Känner mig glad.

Anonym sa...

Åh, vad kul att höra!! Heja, heja!

Susanna N

Kära Syster sa...

Men VAD?! Vadsadomvadsadomvadsadom?

/A

Vilse sa...

*funderar över hur mkt ska man outa på bloggen*

De sa att förläggaren som jag träffade på bokmässan faktiskt Har bytt mejladress (och därför inte fått mina undringar om hur det går) och att hon ska höra av sig till mig inom ett par dagar med besked.

Anonym sa...

Heja Vilse!

Där ser du! Inte måla fan på väggen förrän vargen är skjuten, eller hur det nu var!

/Ingrid