När Sofia Hallberg höll i bokprat på Bokia förra veckan talades det bland annat om bästsäljare. Sofia sa så klokt att en skicklig författare skulle kunna skriva något i stil med Fifty shades bara för att sälja böcker, men det vill man inte. Man vill inte sälja sin själ och lägga tusen arbetstimmar på ett manus som man inte brinner för själv. Håll kvar den idén. Jag kommer tillbaka till det strax.
Svensklärarsystern hade bokcirkel med sina ettor i onsdags när jag åkt hem efter min föreläsning och då var där en elev, som vanligtvis inte läser böcker, som hade läst Helena av Josephine Angelini och älskat den. Jag blev nyfiken och kikade närmare och fick veta att Helena var första delen i en trilogi där de andra delarna heter Nemesis och Hades, om jag förstod det hela rätt.
Men det jag gick igång på, naturligtvis, var blurben. "Illiaden möter Twilight," stod det.
Okej, jag är latinlärare. Jag har läst hela fjärde sången i Aeniden på latin och jag har också läst Hectors farväl av Andromache på gammal grekiska. Det här tilltalade, inte nödvändigtvis för att jag måste läsa Angelinis trilogi, utan för att jag lekte med tanken på att skriva en sådan bok själv. En modern version av Illiaden, ett triangeldrama när det är som bäst, med förutbestämd kärlek som möter alla världens hot. Vilken ung tjej skulle inte vilja läsa en sådan bok?
Synd att den redan är skriven.
Det lustiga är att Maria skriver om samma tema idag på Debutantbloggen, att göra om sagor till romaner som utspelar sig i andra (moderna) miljöer. Jätteroligt!
Det hade varit kul att anta utmaningen, att skriva något helt annat, skita i min trilogi och boken som ligger på lut och allt vad det är som värker inuti, och förlora sig i en saga som redan finns, en färdig plot. Förstrött lekar jag med tanken medan jag bakar muffins med barnen på väg till lekplatsen.
Men vet ni vad som slog mig sent igårkväll när jag hängde tvätt? Trots att det föreligger en risk att låta övermodig tänker jag berätta det för er, bara för att ni var så fantastiska igår och lyfte mig ur intigheten.
Jag tänkte: Sofia vill inte skriva en bok i stil med Fifty Shades och det vill inte jag heller. Nej tack. Däremot tror jag att jag skulle kunna skriva något romantiskt och övernaturligt i stil med den här Helena eller kanske Twilight. Skriva för ungdomar om sann kärlek och magi. Ett känt tema, men ändå något nytt och unikt.
Det var här som jag hejdade mig och insåg att jag redan har gjort det. I fyra långa böcker.
Och under ett litet ögonblick, så kände jag mig stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar