Jag älskade Sagan om Ringen-filmerna som kom för tio år sedan. Jag såg dem på bio, jag köpte extended-dvdboxarna och slukade den omklippta filmen tillsammans med timmar av extramaterial. Jag älskade skådespelarna, miljöerna, Weta Workshop och Peter Jackson.
När The Hobbit kom i julas såg vi den inte på bio. Jag kände inget som helst sådant behov. Jag var besviken på Peter Jackson som valt att göra seriens kortaste bok till två filmer bara för att tjäna pengar. Vi ser den sen, sa vi.
Sen blev igårkväll. Besvikelsen över att Jacksom gjort en bok till två filmer är inte i närheten av storleken på besvikelsen över att den första av dessa två filmer är tre timmar lång. TRE. Hur motiverar man det?
Det var det långsammaste vi sett. Till och med min fantasyfostrade man började gäspa. Halvvägs stängde vi av. Vi ska se klart den ikväll naturligtvis, men hujedamej.
Vi var överens om att filmupplevelsen var autentiskt lik bokupplevelsen på det viset att det var långsamt tempo och varenda litet sidospår skulle inte bara få komma med, utan dessutom ta upp minuter av filmen på mesta tänkbara påkostade vis. Varje liten anekdot var filmatiserad ty det räckte inte att en karaktär berättade vad som skett en gång i tiden utan tittaren måste få det i realtid.
Suck och stön! Ploten är den mest simpla någonsin: ett folk blir fördrivet från sitt hem av en drake som tar över staden och där ruvar på en skatt. Folket vill döda draken och ta sitt hem tillbaka. Alltså, Snövit har en mer avancerad grundplot än så. Min man fascinerades över att det gick att göra en film så dålig när man har fantastiskt sceneri, bra skådespelare, påkostade specialeffekter och trolsk musik. Sen är ju Bilbos trollhistoria roande och dvärgprinsen Ekensköld så modig så modig så modig och spelas dessutom av en av mina favoritskådespelare, men allt detta till trots kunde jag bara tänka på en enda sak när vi satt framför teven igårkväll:
Det finns ett förlag som refuserat min trilogi för att den hade "för många sidospår". Om denna subjektiva bedömning har jag bara en sak att säga.
Det förlaget har inte sett The Hobbit.
6 kommentarer:
Vi ÄR nog släkt, kära du. Jag fullkomligt älskar också sagan om ringen-filmerna OCH bakommaterialet. Helt outstanding! Men Hobbiten, ja. Vad handlar den om liksom.
/A
Vi får sätta någon på att släktforska fram sanningen här helt enkelt. Kul att du också älskar de "riktiga" filmerna. Tror jag kan filmreplikerna lika mycket utantill som Jane Austenfilmerna. Nåt sånt.
Hm... Får anordna någon repliktävling snart tror jag.
Jag kan dem lätt bättre än Jane Austen-filmerna. Men det beror bara på att jag sett väldigt mycket SoR och väldigt lite J.A...
/A
Jag utlyser härmed en Lotr-tävling som kommer gå av stapeln på måndagmorgon. Alla som vill vara med och tävla och vinna spektakulära priser såsom ära och ännu mer ära, välkomnas att deltaga då.
Godnatt!
Jag har ju en hel erfarenhet av refuseringar... Hrm, hrm... Så att de överhuvudtaget skriver någonting alls om ens manus är en seger bara det. även om det känns hemskt med ett nej tack. Det finns ju inget som är så nedslående som en stadardrefusering. Då kom man bara fram till trappan. En kommentar om innehållet betyder att man kom innanför dörren! Och om du kommit innanför dörren är det du skrivit definitivt något som bara väntar på att få smälla till och bli en bok! :)
Susanna Nissinen
Hurra, en tävling!
Och ett sidospår till sidospåret: Vi kollar på The Hobbit här hemma nu. Halva igår, halva ikväll. Men uppenbarligen bloggar jag samtidigt så... :) Och det var kanske inget riktigt sidospår.
/A
Skicka en kommentar