Att skriva är att fatta beslut

Först ska man bestämma hur scenen ska börja. Ska den börja just där, eller fem minuter tidigare/senare? Vem ska berätta? Ska inledningen vara kort eller detaljerad? Är det här något som behöver ta plats för att det är viktigt för handlingen/bara underhållande läsning/information om miljön/karaktärerna/världen som måste komma fram vid något tillfälle och är det här i så fall rätt tillfälle?

När man kommit så långt ska man fatta beslut på ordnivå. Adjektiv eller inte, bisatser eller inte, adverb eller inte, neutrala talmarkörer eller inte. Ibland är det ena fallet rätt och ibland det andra, beroende på genre, målgrupp och scen.

Besluten måste ske snabbt, annars kan man tappa sitt flöde. Snabbt, snabbt, vilket vill du ha? Nu, nu, annars kanske ögonblicket försvinner och då sitter du där och får redigera om det triljoner gånger innan det blir rätt och du vet att du helst vill att det blir rätt från början.

Texten blir som bäst när den föds rätt på en gång. När den bara kommer. (Det diskuterade jag med Sofia häromveckan och hon håller med mig. Känns tryggt.)

Just nu skriver jag om en gammal scen. Motiveringen till omskrivningen är att den behöver mer känsla och mer detaljer, eftersom det som händer är något som kommer att hända många gånger till och detta är första gången det gestaltas. 

Men jag har problem med att besvara mina frågor. När ska jag börja scenen? På plats eller på väg dit?

Sen har jag ett problem när jag skriver om i min serie och det ska jag försöka förklara något så när kortfattat och lättbegripligt (den ointresserade behöver inte läsa):

Serien består av fyra böcker och tusentals sidor, orkar inte räkna hur många just nu, men många. En del saker, som just det här, händer väldigt många gånger och får således inte beskrivas på samma sätt varje gång. En del saker kan ju vara samma så att läsaren känner sig hemma, men det får inte vara exakt samma för det blir tradigt.

Då är jag tacksam för min superkraft: mitt minne. Jag vet oftast hur varje fenomen beskrivs i andra, tredje och fjärde boken: vilka synonymer som dyker upp, vilka slagkraftiga fraser som används i de olika böckerna och som bara får användas en enda gång i serien för att det ska bli välskrivet.

Jag sitter just nu och skriver en sedan förut existerande scen i ett tomt dokument, utan att ta hänsyn till originalet för ibland blir det bäst så. Jag får lust att använda en mening. Vi kan säga att meningen är "Detta kommer att bli mitt liv." I samma stund som jag tänker att jag ska använda meningen, vet jag att jag använt den någonstans förut, men jag kan inte komma på var. Inte i andra boken, tänker jag, då har hon ju ingen aning om vad som ska bli hennes liv och inte i fjärde boken för då lever hon det redan. Hm. Jaja, då är det väl fritt fram att använda meningen.

En stund senare slår jag upp något annat i originalet. Jag inser att meningen jag just skrev, används i just den här scenen, den jag skriver om. Dåså! Det är bara det att den används i ett helt annat stycke i originalet, på ett sätt som är mycket bättre.

Jaha. Ska jag riva upp det jag just gjort och börja om igen? Fast då förstör jag ju det här och det här.

Ytterligare ett beslut att fatta.