tisdag 21 maj 2013

Att leka med berättarteknik

Alla har väl sett Trassel? Disneys bästa film genom tiderna och barnens favorit? Just det, Trassel. Eller Punsel-håret som Busan säger. 

Låt oss kika lite på berättartekniken.

Innan tittaren får träffa Rapunzel, får vi träffa Mor Gothel med beskrivningen att "hon är ganska viktig för berättelsen." När denna gumma sedan stjäl Rapunzel ur sin vagga så förfasas vi allihop och kanske ännu mer när hon lurar den lilla flickan till varför hon inte får lämna tornet. Tittaren vet hela tiden att Rapunzels "mamma" ljuger för henne (kanske ljuger hon så väl att Mor Gothel tror på det själv för det mesta) och filmen blir en väntan på att Rapunzel ska förstå det själv, förstå vem hon är och var hon hör hemma. Ja, och så ska hon ju bli kär i Flyn Ryder förstås.

Föreställ er att filmen hade börjat i tornet när Rapunzel leker kurragömma med Pascal och fördriver tiden bäst hon kan. Om vi glömmer bort den klassiska sagan om Rapunzel för en stund, när hade vi som tittare börjat ana att den där mamman kanske inte var att lita på? Med några enkla knep hade vi lurats att tro att hon bara var överbeskyddande. Rapunzels hår är trots allt magiskt, klart hon måste stanna i tornet om mamman säger att det är nödvändigt för hennes säkerhet.

Föreställ er samma film, fast tittaren vet aldrig mer än Rapunzel själv. Det hade inte blivit en barnfilm, men den hade varit fantastisk. Jag  kan redan nu känna hur jag ryser när det dramatiskt går upp för mig att den person som både jag och Rapunzel litar på, är den som är ond. 

Vilket svek. Vilken sorg. Otrygghet.

Ta bort "mamma vet bäst" låtarna och dölj Mor Gothels onda sidor ännu mer. Chocka tittaren. Gör Flyn Ryder till den onde, inledningsvis, och vänd världen upp och ner när sanningen går upp för både Rapunzel och oss. Gör sveket djupare, kärleken större.

Allt ligger i hur vi berättar exakt samma historia. För Rapunzel är förloppet hela tiden detsamma. För tittaren är det vid skillnad. Samma historia, olika berättelser.

Och där har ni ett smakprov på min föreläsning om böcker och berättande i svensklärarsysterns klass imorgon. 

Det hela ska förstås toppas med lite sånt här:


Jo Katrin, var det i den här klassen du eventuellt skulle göra stiltransponeringar?

2 kommentarer:

Kära Syster sa...

Snyggt! Den där föreläsningen vill jag höra mer om! Proffsigt:)

/Anna

Vilse sa...

Så, nu finns det "mer om den där föreläsningen" att läsa. Vill man höra mer får man antingen vänta på Katrins kommentar, eller vänta till... augusti?