... liksom skyddshandskar, munskydd och såna där coola, cyklopliknande glasögon.
Jag experimenterar. Försiktigt tassar jag över okänd mark. Något banbrytande kan inträffa, en ny, förut icke påtänkt ingrediens blandas med det gamla och plötsligt sker det där genombrottet som för alltid kommer att förändra historien och antagligen ge mig Nobelpris.
I litteratur alltså.
2 kommentarer:
Haha, den där lömska inspirationen som smyger sig på när man som minst väntar det. Ser fram emot att höra vad som väntar i snåren!
Gillar hur du beskriver processen, för övrigt.
/Elin
Inte så mycket inspiration som en desperat människas önskan att göra sin berättelse rättvisa och hitta på nya öppningsord att fånga förläggare med.
Blev bra, för övrigt. (Vilket naturligtvis känns skönt i skaparhjärtat, att man åstadkommit text som funkar, men resten av mig blir tokig: "Skickade jag manuset till ALLA förlag som jag helst vill bli utgiven hos UTAN de här nya sidorna?!")
Skicka en kommentar