Om jag säger en byggnad med rött tegel och svart koppartak, vad ser ni framför er då?
Det här:
Eller det här:
Om jag säger ett vitkalkat hus med tinnar och franska balkonger, vad ser ni då?
Det här:
Eller det här:
Det här är jättesvårt, framför allt i en bok där jag inte kan säga "Det var ett Jugendhus, såna som finns i Vasastan/Riga" eftersom handlingen inte utspelar sig här i vår värld. Det kanske är ett Jugendhus, men det heter inte det i min värld. Så vad ska jag säga? Hur ska jag beskriva? Samma fråga återkommer gång på gång och det är mitt jobb som författare att det blir rätt.
Jag vänder ut och in på mig själv och mitt språk i hopp om att lyckas och sen kvarstår bara en enda fråga. Om jag kan besvara den är allt frid och fröjd sen.
Hur upprörd blir jag när läsaren ser en ful tegelvilla i huvudet när jag menade ett coolt slott?
Just det. Ganska mycket.
6 kommentarer:
Åh, det jobbiga i att lämna ifrån sig sitt konstverk till någon annan att bara förutsättninglöst uppleva! Och inte få sitta bredvid och förklara hur man menar. I och för sig skriver jag mest låtar, och där vill jag nog att lyssnaren ska tolka själv snarare än att förstå vad jag tänkte (terapi, hallå) men det är ändå ångest att lämna ifrån sig. Men det kanske är lite som med fågelungarna, att man måste putta dem ur boet? ...Och spelar det egentligen någon roll om läsaren ser exakt rätt hus framför sig?
/Elin
Å ena sidan håller jag med dig, Helhjärtat! Det är ju det som är tjusningen med att läsa: att det inte är film, utan jag får själv hitta på och fylla i luckorna i huvudet som jag behagar. Med texten som bas kan jag måla upp rum, möbler, klänningar, bilar, drakar, vad som helst, och som läsare har jag svårt för författare som lägger för många ord på att beskriva hur saker ser ut. Vill jag veta hur det var precis kan jag se en film.
Å andra sidan...
Jag bygger en främmande värld med olika länder som har olika kulturer. För mig är det viktigt att på enkla sätt visa hur kulturerna skiljer sig åt, både i temperament, mode, mat och arkitektur. Kortfattade beskrivningar av omgivningen ska få läsaren att omedelbart veta var i världen de befinner sig. Länderna har personligheter lika mycket som karaktärerna, men jag har oändligt mycket svårare att beskriva dem korrekt. =)
Jag veeet! Fast hittills litar jag på att själva stilen i språket ska få fram beskrivningen av min värld lika mycket som orden i sig. Jag kan ju inte heller dra paralleller till det som vi känner till och såklart undrar jag lite över vad en läsare egentligen skulle se framför sig.
Men Vilse, du som verkar ha en stab av testläsare, är det inte bara att slänga ut frågan till dem? Be dem beskriva de olika världarna, gärna med hjälp av referenser till verkliga områden, så vet du?
När jag fått ner hela texten är det en av de saker jag tänker göra först: be folk läsa och svara på frågor av den typen. Tills dess förutsätter jag att det jag skriver är det jag menar.
/A
Du har så rätt!! Och när jag tänker efter verkar läsarna ha en bra uppfattning om det där, men jag ska fråga ändå. Mina alfaläsare (läs: systrar) pratar jag så mycket med att de vet precis, men de andra är mer spännande, de som läser hemma på sin kammare utan att bli förföljda av böckernas upphovsman och sen bara slänger iväg ett mejl med kommentarer. Hur se de på saken?
Så fiffigt att de kommer hit på fredagkväll. =)
Yes! Jamenduser! Ser fram emot fredagkvällsrapport på lördag:)
/A
Jag såg Kviberg. Såklart.
Skicka en kommentar