Min man går igång på fotboll och jag på musik. Under de elva år som vi varit gifta har vi båda blivit bra på att träda in i den andres värld och njuta tillsammans av både ock.
Min man gick på Chalmers och jag på Humanisten. Min man är civilingenjör i datateknik och jag gymnasielärare i svenska och latin.
Man kan undra vad vi har gemensamt. En naturvetare och en humanist. Vilka gemensamma beröringspunkter har två sådana själar?
Min man läste en artikel om den nya trenden att ha öppna kontor och nackdelen som det kan innebära för utvecklare. Han tyckte om artikeln eftersom han höll med om innehållet. Han känner ofta att han blir avbruten på jobbet och att han kodar (programmerar) allra bäst när han sitter ensam inlåst någonstans.
Vad i all världen har detta att göra med min skrivarblogg?
Låt mig citera artikeln han läste:
As the focus of this essay is to analyze the office environment of a developer, We should consider the working needs of such a person. Developers are most effective when they are able to enter a state of "flow". Some types of work do not require a mental state of "flow", but "flow" is essential to such problems as engineering, design, writing, software development, etc. "Flow" can be defined as a "condition of deep, nearly meditative involvement. In this state, there is a gentle sense of euphoria, and one is largely unaware of the passage of time." (PeopleWare p.63) Entering a state of "flow" or recovering from interruptions takes time—in the order of 15 minutes or more—though interrupting "flow" can be done instantaneously. It is the working environment which offers the opportunity to enter such an optimal state of work.
*ler*
Som vi har roats av detta! Vi har alltid vetat att vi i grund och botten är väldigt lika som personer, men att det tar sig olika uttryck, men att få det svart på vitt av någon helt annan var minst sagt underhållande.
Jag är som mest effektiv när jag flödesskriver, det är uppenbarligen sant, men jag vet inte om jag är likadan med avbrott som jag vet att maken är. Om jag verkligen flödesskriver så finns det ingenting som kan stoppa det flödet (mer än flera timmars avbrott). Jag kan gå och byta blöja eller fixa en trasig leksak eller svara på en fråga från något av barnen och omedelbart återgå till texten. Flödar det, så flödar det.
Och om det flödar kan man tydligen uppleva "a gentle sense of euphoria." Haha. Det visste jag redan. =)
Må året bli fullt av sådana dagar!
2 kommentarer:
That is a fascinating comparison. I have done a little of both, and agree completely.
I envy you the ability to be interrupted and remain in that state of flow. I can't do it myself, unless the interruption is so mechanical I don't have to think about what I'm doing (i.e. getting a drink, feeding the dog, etc).
Before now, I have thought of this "flow" as "looking inward". Years ago I noticed that when I am in this flow of writing, my eyes keep moving as if they are seeing the world inside and must look around to see it all. Of course it does not make sense that moving ones eyes would make any difference... so I don't know why that happens.
Anyway, thank you for posting this, very interesting!
This was for you, so I am glad you found it interesting!
As for my superpowers in keeping the flow, I think it is a product of spending years writing with kids around my feet. Lots of practice. =)
And I like the idea of looking inward. Why not? It adds to the discussion started by Plato and Aristotle, right? Where is the idea world? Above us, here with us, within us?
I think all artists, all creative people, have an answer to that. But I guess it is a different discussion.
Anyway. =)
Skicka en kommentar