Idag fick jag ett mejl som gav mig hjärtklappningslycka.
Den andra boken, som jag skriver om för tillfället, prisades högt och lågt på alla plan och jag hämtade mig inte i snabbaste laget. Min initiala reaktion när jag läst detta överrumplande beröm var att jag la mina händer om två-åringens kinder och skrikskrattade ett "Hurra!" rätt i ansiktet på henne som fick henne att gapskratta. Det ökade endorfinnivån ytterligare och i tolv långa minuter satt jag och log som ett fån, fnittrade till, och skrek lyckligt omvartannat innan jag började bli mig själv igen.
Någon tycker om det jag skriver. På riktigt. För en stund blev hela världen min och jag trodde på mig själv mer än jag någonsin gjort.
Jag vill passa på att offentligt tacka Theresa. Vilken recension! Vilken lycka! Önskar så att du ska få det som du längtar efter. <3
Avslutningsvis vill jag bara slänga ur mig en liten fråga: Om jag reagerade så på läsarmejl, hur ska jag då reagera på det där telefonsamtalet som jag går och väntar på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar