Nej USCH, Vilse så får man inte göra! Inte skämta om hemska sjukdomar.
Men jag darrar ju som vanligt, och ni som hängt här ett tag kan ju räkna ut varför. (Du ser, Anna, jag lovade att jag skulle bli full av ångest och tvivel igen.)
Där rök Bonnier.
Men eftersom jag är inne i någon sorts självförtroendefas tänker jag vara positiv! Det går lite lättare att vara positiv när refus-mejlet är det trevligaste man hittills fått. De säger att de inte bara läst utan också diskuterat mitt manus och de har dessutom läst med intresse. Tyvärr kan de inte få det att passa in i sin utgivning (eftersom fantastiska bästsäljare inte är vad de letar efter) så de måste tacka nej.
Nu tänker jag så här: Den första refusen i nya omgången var riktigt deprimerande. Den kom efter några veckor och de hade knappt läst boken innan de la ner. Sakta men säkert har mejlen blivit trevligare och det märks att de faktiskt övervägt utgivning.
Är inte det ett gott tecken? Kurvan kan väl bara fortsätta upp? Två förlag kvar och ett av dem kommer att säga ja.
*tar ett djupt andetag och känner livet pirra och gunga*
5 kommentarer:
Alltsa, din slutsats ar rent vetenskapligt korrekt. Jag haller med. Det gar uppat. Ar forresten impad av Bonniers att de faktiskt bemodade sig om ett sadant trevligt brev (aven om slutsatsen var sa otrevlig den kan bli). Ju langre tiden gar, desto battre!!! Ge inte upp!!! Baka lite semlor nu, det verkar lugnande for sjalen. KRAM! Den *ar* fantastisk (och bok tva ocksa - anledningen till att jag inte kommenterat nat annu ar att jag inte hittat nanting att kritisera :) sa du far alla kommentarer pa en gang (de fa jag hittar).
Söta du!! Du måste inte korrläsa egentligen, även om jag verkligen uppskattar dina hökögon och klipska tankar. Vet inte hur långt du kommit, men nånstans där i 13 och fram hoppas jag att du ska få lite glädje i ditt fysik-hjärta! Förklaringarna jag ger finns med för att du ställt så bra frågor! Kram.
Det gar automatiskt... och da kan jag lika garna skriva ned det jag ser. :) Inga problem. Forresten, borjade lasa en svensk deckarforfattare nar jag reste hem, och blev sa FRUSTRERAD, for han hade massa konstiga fel! Jag gillar inte bisatser som egna meningar, det blir sa korthugget och konstigt. Massa ofullstandiga meningar. Fult var det. Och da satt jag och tankte pa hur underbart ditt sprak flyter i jamforelse. Basaduvet!
(inte framme vid tretton annu, ser fram emot det!!!)
Hurra! För positiva kommentarer. Näää! För refus.
Jag har personligen ingen erfarenhet av bokbranschen, men jag har en känsla att det är ganska lika som livet i stort, det är de envisaste som lyckas...
Vi håller hoppet uppe! Kram
/Elin
Skicka en kommentar