Vårvindar friska

Under helgen var det nära att den här bloggen förvandlades till en inredningsblogg. Renovering planeras här hemma och jag har förlorat mig i styleroom och fyllt kvällstimmar med att googla "indiskt skåp". Försöker övertala min man om att vi kommer bli ännu lyckligare i ett orientaliskt sovrum med sidengardiner i olika färger. Trådarna har tappats bort medan vi monterat möbler och dammsugit lister.

Men idag. Äntligen. Jag vågade hoppa tillbaka till min värld och landade i en ny, gripande scen med en ny röst som berättar. Jag får med alla känslor jag vill ha med, utan att avslöja det som inte får avslöjas förrän i tredje boken. 

Under frukosten med barnen förklarar jag att när de ser slutet på en film vill de aldrig pausa mitt i när det är som mest spännande och jag lyckas få dem att förstå.

Förstå att mamma måste sitta här just nu.

När scenen mejslats klart ska vi på jullovets sista utflykt.

Men nu. Jag hamrar på min mejsel och stenen sjunger under fingrarna. Det blir precis så bra som jag önskat.


Oj. Jag missade visst målet där. Skulle ju berätta om att jag var på väg att skriva "Avskedets plåga, ögonens låga" när jag insåg att orden inte var mina. *hummar vidare på Vårvindar*