I oktober påbörjade jag omskrivningen av den andra boken med ett mål i sikte. Jag skulle vara klar i januari. Januari är här och jag har skrivit över 400 sidor sen oktober och har inte mycket kvar.
Det känns läskigt.
Jag har begravt mig i denna omskrivning och överlevt hösten genom den. Slutet är äntligen här och det är bättre än någonsin och jag njuter av den otroliga upplösningen av alla trådar - men samtidigt aktar jag mig.
Jag vill inte bli klar. Vad ska jag göra när jag blir klar? Då får jag vänta på förlagens dom utan en plats att gömma mig på.
Får jag ja någonstans kommer jag återgå till redigering och utgivning av första boken, får jag nej kommer jag vilja lämna den här världen en stund och göra något annat.
Men vad gör jag under tiden som går mellan det att jag är klar med omskrivningen av tvåan och det att förlagen behagar höra av sig? Går på nålar?
Nej, jag går hellre på snäckskal. Jag tar det varligt och skriver inte i varje ledig stund, utan suger långsamt på min karamell, tar god tid på mig att dagdrömma och fundera på detaljer, på trådar som går vidare in i tredje boken.
Gå på snäckskal. Spännande, ljuvligt, uppfyllande - men ack så ömtåligt. Livet har lärt mig att de flesta magiska tillstånd är just det.
Ömtåliga.
2 kommentarer:
:) fint inlagg! Har inga storre kommentarer, mer an - jag har borjat lasa! Bara kap 2 an sa lange (jetlaggad!!!!!) men oooh, vad fint det ar! Kram!
Läs du i din takt! (Hm, inser att jag måste komma ihåg att hålla din mapp uppdaterad!)
Jag kom på vad min räddning blir. Jag ska ju läsa romaner när jag är klar med boken! Min fina hög böcker som väntar på mig så fort manus är klart. Dessutom ska vi ju renovera hemma nu, så här finns att göra.
Skönt. Då kan jag skriva på!
Skicka en kommentar