Okej, här kommer mitt svar till Marias underbara inlägg på Debutantbloggen idag.
Jazza loss. Jag fastnade för orden att inte skriva seriöst utan bara jazza loss.
Navelskådarfråga: Har jag någonsin gjort det?
Det kanske är förmätet (men det var jag ju redan igår, så kör i vind), men jag tror ändå att det var vad jag gjorde när jag skrev Fyran. Jag menar, det här var ju en trilogi, hur busigt är det inte då att skriva en Fjärde bok?
Fyran skrev jag bara för mig, för mitt eget höga nöjes skull. Jag struntade i alla regler som jag satt upp för mig själv när det gällde barn-ungdomstrilogin (inte för långa kapitel, inte för svårt språk, inte för mycket våld/sex/ondska) och skrev historien precis så som den kom till mig, på precis det sätt som jag hade lust med. Jag sa inte nej till en enda scen som kom, utan allt fick plats, allt fick berättas.
För dem som älskar den här världen är det därför en riktig pärla. Ingen behöver undra hur det gick för den eller den, utan allting (allting!!) får sitt svar innan boken är slut.
Sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
Jazzade jag loss? Den är ju mörkare än allt annat, men ändå vill jag så gärna svara ja på frågan.
Vad är då mitt problem? Jo, jag kan inte skicka in Fyran till förlag. Den kallas Fyran av en anledning: den föregås av tre andra böcker.
Men jazza loss på riktigt är vad jag ska göra när min seriösa omskrivning här är klar. Ja! Då väntar en helt ny roman av en helt ny sort. Den är humoristisk och lättsam och pratsam och olik allt annat jag gjort. Och det bästa av allt, är att jag inte alls har klart för mig vad som ska hända!
Får väl köra en alldeles egen Nanowrimo i mars eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar