Julstök och lussefirande, men svåger på sjukhus. Mys och glädje i ena hörnet och oro i andra.
Men en liten skrivartimme fick jag, en vacker och skön. Inte en enda har det blivit i veckan när december tar över, men nu kom det, likt en ensam livräddningsbåt på det öppna havet med makt att skänka en stunds frist.
Den nya, vackra tråd som jag väver, tog en ny vändning och fick ny tyngd. En oväntad person klev fram och stod upp för det rätta. Skrivarlyckan skuttar igen.
Men bara för en stund. Livräddningsbåten försvinner mot horisonten och kvar är havet. Det stora och stormande som vi kallar livet.
Och livet går upp och ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar