Källan till all magi

Vilken eftermiddag!

Veckan har varit full av brev om redigering av berättelser och vad berättelser egentligen vill berätta. De sista breven som skrevs i eftermiddag hällde sådan lycka rakt ner i hjärtats mitt att jag trodde måttet var rågat.

Men då kom jag på tanken att sätta mig vid pianot, med laptopen ovanpå (älska Ultimate Guitar!) med nya Ingrid Michaelson ackord. Det var en sak förkylningen inte tog ur mig den här gången och det var rösten (tack och lov.)

Där satt jag och spelade och sjöng av hjärtats lust, medan filmen i mitt huvud visade hjältens förtvivlan i ondskans mörkaste vrår och orden som föddes därtill dansade i takt.

Plötsligt minns jag var Signor Benedict säger i Much Ado About Nothing: Is it not strange that sheep's guts should hale souls out of men's bodies? (syftande på lyrans strängar.) Det är just så det är.

Min själ halades ur kroppen.

Middag med fina familjen, mätt i magen. Minimello sög barnen upp till teverummet. Mannen la sig på soffan, frusen och mysig. Pianopallen kallade mig tillbaka och jag spelade min nya sång för honom med all känsla jag kunde uppbåda, varje fras och takt halades aktningsamt och jag kände i ryggen hur han njöt hos mig.

Och där. Nu stirrar jag den rakt in i ögonen. Källan till all magi.

Musik, kreativa samtal, kärlek.