Lyckligt uppfostrad av min äldre bror är jag ett Star Wars-fan i själ och hjärta. John Williams musik, sagoelementen och barndomsnostalgin gör den episka berättelsen lika lockande nu som när jag var tio.
Men det var först igår, när vi var på Gekås för att inhandla presenter till vår lilla killes annalkande sjuårsdag, som jag insåg hur väl min bror fostrat mig och då inte bara inom SWvärlden. Det fanns nämligen ingenting på hela leksaksavdelningen - och den är stor - som jag gick igång på så mycket som franchiselegot. Där fanns och Iron Man och Superman och så Tony Stark och Starks hus och sen Wolverine och Magneto och Elrond, Arwen, Frodo och Gimli. Jag ville ha dem alla, men sonen ville hellre ha Ninjagorobotar.
Maken och jag avslutade dagen med att se X-men First class och jag älskade hur väl ursprunget till Magneto och Xaviers relation porträtterades. Hur de blir vänner och sen slutar vara det, men samtidigt aldrig egentligen vill skada varandra.
Och jag tänkte naturligtvis på Star Wars, på Episode III som var en omtumlande och uppfyllande upplevelse att se på bio första gången, när svaren på tusen frågor gavs i en enda förpackning, en av dessa frågor den stora: hur kunde lilla, söta Anakin gå och bli Darth Vader? Kampen mellan bröderna Anakin och Obi Wan, går igen i liten skala i X-men.
Samma plot, olika historier. Samma plot går igen i allt från den asiatiska kampsportsfilmen True Legend till grekisk mytologi, till berättelsen om Yin och Yang.
Men jag insåg något igår.
Jag har sett samma sak hända på nära håll i verkligheten. Helt vanliga människor som började livet med att stå varandra nära som sedan tog två motsatta vägar i livet, ibland under dramatiska omständigheter och ibland genom tidens naturliga nötande.
Då tänkte jag att någon gång hade jag velat skriva en bok om två sådana vänner, och deras resa från varandra, fast i en helt annan form. En relationsroman kanske, i nutid rentav.
Mm. Gillar och sparar.
3 kommentarer:
Åker just från Boden där vi bl a var på Western Farm och såg showen. Och jag tänkte just på det här inlägget när upplösningen i den banala storyn avslöjade att sheriffen och boven var -ta-daa: bröder!
Det finns en outsinlig källa till berättelser i det temat, det är jag säker på. Kör på bara!
/A
Ooooh. Later lovande. :)
Anna: Haha, va lustigt! Så det är det man gör i Boden, ser på Western-shower. Undrade just.
Theresa: Jo, det känns så. Jag gillar det som ep3 och X-men first class har gemensamt, att man vet att det ska sluta i fiendskap, och att filmen fungerar så väl kring den kunskapen. En nutidshistoria skulle bli en helt annan femma, men på något sätt fortfarande berätta samma mänskliga beteende. Hur som helst, det är inte aktuellt nu. Har fullt upp med Boken om Huset. Har tänkt ta fram dina kommentarer i dagarna, men är rätt säker på att det var mest korrfel. Nu jobbar jag ju om språket. Puh. =)
Skicka en kommentar