Idag har jag myst med pyjamasbarn i stora sängen i tidig morgonstund och spelat Finns i sjön efter mellanmålet. Jag har beskurit mitt körsbärsträd (utan att veta vad jag höll på med) och tagit en promenad i regnet med tre cyklande barn. Jag har varit på brukarråd (nytt namn på Hem och Skola) och debatterat skolans överlevnad i en värld där föräldrar väljer friskolor istället och jag har läst Martina Haags bok från bokmässan (signerad till mig) medan jag stekte köttfärs till chilin.
En stund där på förmiddagen när barnen (som var hemma på studiedag) var igång med sin lek sa jag till dem att jag hade två scener att skriva och att när jag var klar med dem skulle vi göra något tillsammans. Men under tiden som mamma jobbade, fick man lämna mig ifred.
Det blev inte två scener, det blev en, och mamman vart inte riktigt så lämnad i fred som hon kanske hade önskat. Sonen retade systrarna på tok för mycket och äldsta dotterns stora rensning av sitt skrivbord blev bara halvklart. Minstingen somnade medan jag läste Martina över spisen vilket gjorde att hon var för trött för att äta när maten var klar och därför missade barnen veckans simhallbesök med pappa. Allting var inte perfekt och rosenskimrande, men jag sitter här just nu för att påminna mig själv om att det var det här som var min livsdröm som barn.
Under åren när klasskompisarna retade mig och ensamhet var min bästa vän, var det dagar som denna som jag drömde om. Att få ha en egen familj och att få skriva böcker.
Livet är så ömtåligt förstår ni, att jag bara ville ta en liten stund och säga att jag njuter här och nu. Okej, jag är inte utgiven än och okej jag blir arg på barnen och okej vår husgrund håller på att vittra sönder.
Men det här var ändå min dröm. Detta. I'd better enjoy it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar