Och där kom det. Mitt första NEJ i nya förlagsomgången. Opal förlag tackar nej till mitt vänliga erbjudande om publicering och önskar mig lycka till på annat håll.
Jag visste ju att detta skulle hända, med de allra flesta av förlagen. Jag VISSTE ju det. Ingen chock alls.
Så varför slutar inte mina händer darra?
4 kommentarer:
Åh, det kan inte vara lätt! Tillåt dig att vara ledsen en stund, jag tänker att det behövs också.
När man väl får ett ja sedan, är det liksom slut på leken och innan dess hinner många förlag säga nej. Och många nej på ett ja måste fortfarande få kännas orättvist trots att allt som krävs är ett enda ja. Hm... paradoxalt till tusen!
Men de som säger nej till dig vet inte vad de missar...
You rock, Hanna!
/Anna
*upprepar mantra* Det är tur och tajming det är fel på, inte talang. Tur och tajming.
Dumma dumma dumma dumma Opal. De får skylla sig själva, säger jag bara.
De lar ju inte ens ha hunnit lasa den pa den korta tiden. Hav fortrostan, laste precis en historia om nan som inte blev publicerad nanstans, och sen blev storsaljare. Inte en bok jag skulle lasa iofs, men samma sak hander hela tiden. Undrar hur manga ggr vara favoritforfattare blev refuserade innan de blev publicerade? Kasnke lage att lasa de senare Emily-bockerna igen :) KRAMAR!
Skicka en kommentar