Citat Debutantbloggen (igen!), Sofia Hallberg, "Skrivkramp botas bäst med choklad":
När jag fick skrivkramp skrev jag på en annan scen som för tillfället lockade mig mer. Liknelsen är denna: är du inte frestad av chokladen med körsbärslikör så får du lyfta på locket och ta av det undre lagret. Alla bitar ska ju ändå hamna i magen. Förr eller senare …
Så här tror jag att alla författare gör. Det är ju bland de bästa bitarna, när man börjar skriva på en scen direkt ur hjärtat, trots att den ligger flera hundra sidor fram. Då har man något att skriva mot, något att se fram emot att foga in i texten.
Men hur blir det då med den där körsbärslikören? Den måste ju skrivas någon gång, man kan inte hoppa över den helt och hållet.
Där är jag nu. Jag sitter och stirrar på den där körsbärslikören och jag är inte det minsta sugen på den, inte alls. Men jag är väldigt sugen på att slippa se den, så jag måste äta den. Jag har en stunds ro till mitt förfogande och tänkte vara duktig. Bita i sura äpplet, ta tjuren vid hornen. Skriva klart den där scenen som jag aldrig blir nöjd med och som hur jag än bär mig åt blir för lång.
Here we go.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar