... måste väl ändå vara den som kommer efter FEMTON månaders väntan och TRE personliga möten med redaktören och då kommer som ett brev på posten, utan tillstymmelse till ursäkt för tiden det tagit, utan bara är ett standardsvar? "Åh, vad vi önskar att vi hann ge respons på alla spännande historier vi får ta del av." Eller?
Jag tycker nog det.
Och den kom i förrgår.
Jag hurrade och sa: Då är jag fri att göra det här som jag vill.
7 kommentarer:
Fy bubblan.
Lågt.
/A
Åh nej. Det där var ju direkt oförskämt.
Tur att du har andra positiva grejer på gång. Heja dig!
/Liv
Jaså den kom nu?! Det skakar vi av och struntar i. Heja egenutgivning!
Det är ju käftsmäll och skit på dig på de idioterna.
Håhåjaja vad vi ska skratta åt dem när succén är ett faktum.
seriost?? Men alskar din reaktion!!! Sa ska det vara! :D
Tack alla snälla! Brevet är något av det fisigaste i branschen och om jag inte redan satt en boll i rullning som jag halvt om halvt inte vet om jag törs rulla men ändå likt förbannat rullar - ja, då vet jag inte vad jag hade tyckt.
Nu tycker jag att ett förlag som behandlar författare på det viset inte är ett förlag man kanske vill samarbeta med i första hand.
Nu tycker jag att det känns skönt att känna sig fri och blicka framåt med egna planer.
Men minns jag tillbaka hur jag tyckt andra dagar, dagar av väntan under dessa 15 månader, dagar av telefonsamtal eller ångest inför möten, ja då kan jag knappt begripa hur de kan med.
Jag vet inte säkert, men gissar att det är samma förlag som rätt nyligen skickade mig en refusering precis som du 15 månader efter att de fått mitt första manus.
De fick ett andra manus för 12 månader sedan, men det manuset har de inte kommenterat det minsta än.
Yey.
Not!
Modigt att du går din egen väg!
Skicka en kommentar