Måste bara prata av mig om Alicia

Nyheten som kom den nyvakna Vilse att skutta ur sängen var den om Alicia och hennes Oscar. Statyetten alltså. Alicia är svensk - från Göteborg dessutom - och det borde räcka för att göra vem som helst prillig, men dessutom känner jag det lite som att jag följt henne (vilket jag kanske inte gjort, men, men) och det är det inte alltid man gjort, men när man har det, då blir det stort.

Vi såg Alicia först i Kronjuvelerna. Jättekonstig svensk miniserie som vi älskade. Underbart slut. Jättekonstigt, för den som inte är van vid surrealism och drömmar och verklighet och vad var vad nu igen? Alicia var strålande i Kronjuvelerna, men ännu mer älskade jag henne i En Kongelig affär. Där pratade hon plötsligt danska (kan man vara så bra på danska bara för att man är skådespelare?) och hon var så vacker och talangfull och välregisserad att jag tänkte att jag funnit en ny favorit.

Då dyker hon plötsligt upp i Anna Karenina! Va? tänkte jag. Där står hon på rollistan tillsammans med Jude Law och Kiera Knightly och spelar mot Domhnal Glesson, också en stigande stjärna och favorit (som sen fick roll i nya SW som en galaktisk reinkarnation av Hitler). En liten roll var det hon hade i Anna Karenina, men ändå! Svenska ALICIA i en sådan storfilm?

Och sen sa det bara poff. Hon är något så kolossalt bra med Kit Harrington i Testament of Youth, hon är med i Ex Machina, hon är med i Danish Girl. Vad händer, jag hänger inte med! Som kronan på verket får hon nu en guldstaty för sin insats ihop med storfavoriten Eddie Redmayne (som jag också älskat sen 2010, säger bara Jack i Pillars of the Earth!) i Danish Girl som jag ännu inte sett, men vars trailer jag kan utantill.

I alla fall. Lite off topic, men jag behövde bara prata av mig. GLAD! 

Morgondagens stjärna: Adam Driver.

Väl mött då.