Har nytt schema på jobbet. Nytt schema i familjen. Tisdag har blivit manusdag och det tackar boksläppsdatumet för.
I veckor har jag stångats med hopplösa kapitel. Strykt och strykt och gestaltat mig blå.
Idag, alldeles nu, läste jag en scen som jag älskar. En scen där jag inte behövde flytta på ett endaste litet tecken.
Scenen när någon knackar på fönstret. Jag älskar den scenen.
Vilken skillnad.
Vilken lättnad.
Plötsligt smakar redigering godis och inte galla.
Vilken skillnad.
Vilken lättnad.
Plötsligt smakar redigering godis och inte galla.
2 kommentarer:
Men heja vad du jobbar på! Och å vad jag längtar tills jag får trycka ner näsan i den där boken och läsa scenen när någon knackar på fönstret...
Åååååå!
/A
Du får det snart. Galet snart. Och den här boken är nog faktiskt alldeles säkert min favorit.
Och du det där med att jobba på. Är liksom så illa tvungen. I mitten på februari går boken till korrektur. I slutet av februari till sättning. Sen till tryck.
*andas i brun liten påse och skyndar vidare med splitter nya scenerna som föddes igår kväll*
Skicka en kommentar