Identitetskris

Att skriva är magiskt. Idéer i duschen omvandlas genom magi till vackra ord och meningar som fyller hjärtat med tillfredsställelse över ett fullgott hantverk. Meningarna blir många och bildar sidor, väver trådar och skapar oförglömliga berättelser. Av sig självt. Det är i sanning magiskt och utan tvekan det bästa jag vet.

Men ibland får man jobba lite. Ibland kommer inte magin av sig själv. Ibland krävs arbete och tankekrumbukter - svett och tårar alltså. 

Det är då som jag är glad att jag läst litteraturvetenskap. Då plockar jag fram de redskap jag har - den terminologi jag förvärvat under svensklärarstudierna - och så gör jag en analys på mitt eget manus. Jag skriver en hemtenta i huvudet, diskuterar berättarröst, avsändare, mottagare, intern fokalisering och sådana saker. Jag ställer frågor och besvarar dem. 

Jag kommer fram till att ja, jag känner personerna utan och innan i den här trilogin. Ge mig en situation, vilken som helst, och en av de hundrafemtio karaktärer jag skapat och jag kan svara dig precis hur den personen skulle agera i den givna situationen.

Men känner jag mig själv? Och inget metafysiskt nu, utan jag menar min egen berättarröst i just den här berättelsen. 

Efter tio år och fyra böcker borde svaret rimligtvis vara ja. Berättarrösten är en sån sak som kommer naturligt och intimt hör samman med manusets själ. Jag har aldrig behövt tänka på hur jag vill att tonen ska vara, tonen är en sån sak som hör ihop med magin, inte slitet. Huruvida jag tycker om berättelsens egen röst är ofta avgörande för om idéer i startgroparna förvandlas till ett manus eller inte.

Men nu sitter jag här och har en identitetskris. Jag har kommit fram till vad det är jag inte gillar med den första boken - äntligen! - och det är mig själv. Alla andra sköter sig, så fort jag lämnar över ordet till någon av mina karaktärer blir det kalasbra, men så fort jag ska berätta något blir hälften bra och hälften faller platt.

Det är en hård insikt, men förhoppningsvis en som leder åt det enda håll jag vill röra mig. 

Framåt.