torsdag 19 april 2012

"Aye, we are good and lost now!"

Min man brukar alltid säga att jag kommer bli lycklig den dagen jag blir gammal och dement och den värld som jag nu bara drömmer om äntligen blir verklig. 

Kanske har han rätt i det.

Ni förstår jag har gått vilse nu äntligen och då menar jag inget negativt. Jag menar inte att jag inte vet var jag är eller hur jag tar mig hem, utan jag menar att jag har gått så långt in i mina tankar att verkligheten med hus, man och tre barn blir sekundär. Jag befinner mig i händelsernas centrum och iakttar. Jag skrattar, jag njuter, jag lyssnar. Ibland skriver jag. Min egen värld har slukat mig om igen, och jag förundras åter över hur mycket mer det finns att upptäcka efter alla dessa år och efter alla dessa redan skrivna sidor.

Långt borta hör jag en röst som inte hör till min värld och heller inte min yttre verklighet. Det är kapten Barbossa som förnöjt morrar från sitt skepp: Aye, we are good and lost now! For sure, you have to be lost to find a place that can't be found, elseways everyone would know where it was.

Precis där är jag nu. Förlorad i en bok som håller på att ta form och det är först när man förlorats som skatten går att finna.

3 kommentarer:

Lunicrax sa...

Fantastiskt underbart beskrivet - jag vet precis vad du menar... Jag skulle behova en mangd "lostness" nu faktiskt, det kanns som att jag varit forankrad i verkligheten alltfor lange, och nar verkligheten ses genom ens egna begransade sinnen, kan den bli ganska gra. Men nar man forloras pa det vis du beskriver, tycker jag att allt det verkliga blir verkligt pa riktigt, och fantastiskt underbart vackert, eftersom jag beskadar det med mina utokade sinnen... Men hur kommer man dit..??

Vilse sa...

Hur reser man dit?

Man läser romaner fyllda med eleganta formuleringar
Man betraktar tavlor som återger magiskt ljus
Man lyssnar på instrument och röster som harmonierar och berör
Man ser på vackert filmade, episka filmer

Man dagdrömmer. Massor. =)

Kanske dags att läsa Emily igen? Svår fråga, men jag unnar dig lite "lostness".

Lunicrax sa...

Lasa Emily igen - definitivt... Tack for paminnelserna - allt det har jag varit dalig pa pa sista tiden. Jag maste omproritera min tid lite grann och fa in sadant ocksa!!! :) Tack, och kram!