Fler lapptäcksproblem

Tyst. Stör inte. Jag sprättar upp och syr om. 

Det är en ordentlig oreda i mina lapptäcksbitar. Jag älskar dem alla och vet att de kommer att se fantastiska ut tillsammans, men jag måste först räkna ut vilken bit som ska fogas ihop med vilken och det är så förvirrande eftersom de redan sitter ihop men jag börjar inse att jag måste sprätta lite, lite till. Inte ta bort något, bara sprätta upp och foga ihop i annan ordning.

Men det är svårt det där med ordning. Det är trots allt inte ett lapptäcke, utan ett manus, och kan jag inte foga ihop två bitar på ett visst vis bara för att det ser snyggt ut. Det finns faktiskt en kronologi att ta hänsyn till här. Någon som ligger sjuk i en scen kan inte plötsligt dyka upp i en annan scen och lämna läsaren att undra om det var ett ruskigt snabbt tillfrisknande.

Suck.

Jag som var så galet entusiastisk i morse över alla mina splitternya genombrott och nu stämmer det inte i alla fall. 

Som min syster brukar säga: att sy om och sprätta upp är sömmerskans lott. Och författarens tydligen.

Men jag ger inte upp. Aldrig. Ni måste förstå att den här boken är superdupervärd att läsa. Jag älskar den och jag börjar förstå att sådant smittar av sig rätt ordentligt på läsare. Vänta bara. Snart så.