Författarsmärta, författarsmärta. Att skära, att skada, att smärta sin text!
Nej, så illa är det inte, men jag känner mig faktiskt duktig. Jag experimenterar. Jag kommer eventuellt att förstöra ett kapitel som jag älskar och som fungerar alldeles utmärkt som det är, bara för att lyfta kapitlet före. Jag tänker testa och se om det förbättrar och stegrar och blir så bra att jag låter den där texten som var så bra och njutbar, tvingas bli en annan.
Duktigt, riktigt duktigt.
Men lite, lite smärtsamt. Känns bra att det bara är ett experiment. Låter mindre drastiskt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar