Mitt skrivande blir bara bättre. Dels för att jag fått en vana för hur jag gör när jag skriver en bok och känner till de olika stadierna jag går igenom och dels för att jag införlivat olika skrivarråd i mitt skrivande och direkt ser varningsflaggor som går upp så fort jag gör något som jag vet att jag inte borde.
Men baksidan är ju hur i all världen jag gör för att skriva om gamla manus. Jag blir aldrig nöjd. Många är tillfällena när jag önskat att jag valt någon annan bok som första än just den här. Men, men.
En favoritfilm är Shadows in the sun, där en ung redaktör försöker få en äldre, framgångsrik författare att börja skriva igen. Den är förutsägbar som bara den, men resan dit innehåller ett vackert, lantligt Italien och citerbara repliker. En av dem kommer nu.
Den äldre författaren ska kommentera på den ungas egna skrivande. Han säger: You put a lot of effort into these pages. Have enough faith in yourself to let them go. Kanske river han sönder manuset till och med, för den cinematiska effekten.
I åratal har de där orden förföljt mig. Jag borde skriva om boken från början, bara strunta i det manus jag har och börja om. Det kommer bli bättre då. Under långa tider vågade jag inte och när jag på allvar skulle börja för ett drygt år sedan insåg jag det hemska - det gick inte. Orden från de gamla manuset levde för hårt i mitt minne för att jag skulle kunna frigöra mig från det.
Jag har delvis hittat en lösning runt det problemet, men det är fortfarande svårt. Jag har för bra minne.
Men det här är vad jag vill: Jag vill släppa manuset och skriva om boken, trots samma handling och i stort samma scener och upplägg, men ändå nya ord. Varför?
För jag har blivit bättre. Jag har nog tro på mig själv att släppa originalet, släppa sidorna och börja på blankt. Mitt problem är att jag inte kan.
Mhm. Trött på att stånga huvudet mot väggen. Väntar på att magin ska infinna sig av sig själv men gör ändå vad jag kan för att hjälpa den på vägen. Väntar på orden samtidigt som jag söker med ljus och lykta.
3 kommentarer:
Vad hander om du satter dig med ditt manus bredvid datorn och borjar kopiera det, ord for ord i borjan? Kanske du andrar i det allteftersom, medan du skriver? och darmed borjar och kanske far 2 olika versioner, som du sen kan bestamma vad du vill behalla? Kanske hemskemycket job.. :)
Det var precis det jag gjorde förra året och det blev bättre, men inte tillräckligt. Det blev inte tillräckligt annorlunda. Jag behöver göra om för mycket och skulle behöva skriva boken på nytt genom att glömma det jag har.
Vad jag gör nu är att jag skriver ytterligare nya scener och sen får man börja klippa och klistra. Börja med de nya scenerna, slänga en del gammalt, lägga till en del som funkar men behöver fräschas upp. Mer show, mindre tell...
Just nu leker jag med att använda de kursiva tankarna från fyran redan i ettan. Jag upptäckte att jag saknade dem, hehe. Sen har jag infört skoluniform på Adveliska och skapat en hel del nytt som kommer lyfta. En scen med Eli och Jättemaran (haha, inte Lianne och hennes bror då alltså, utan onkel Eli och Iams mamma :P), en scen med Lillevi ensam på Kändo och en iakttagande skugga, en scen där Sekilia på mystiskt vis ramlar till marken... En hel del nytt blod alltså.
Men ja. Det är HEMSKT mycket jobb. =)
WOhoWW! Ser fram emot att kunna läsa denna, när det nu blir! Låter hur bra som helst!
Skicka en kommentar