Vårljuset bygger intriger i min hjärna. Som det brukar. Platsen är känd sen länge och nu börjar karaktärerna göra sig hemmastadda där. Mitt i redaktörsväntan (nån gång snart får jag alla kommentarer) vill mitt huvud börja skriva igen. På något nytt.
En sådan märklig idé. Jag ska ju ge ut min bok nu, inte skriva ny. Trodde jag. Men jag inser att om jag inte ska skriva nytt förrän hela serien är utgiven så kommer det ju i bästa fall dröja fyra år och i värsta fall längre. Det begriper ju var och en att det inte kommer gå. Sådana här idéer är inget man bygger fördämningar kring. Det är sånt man surfar på.
Alltså måste jag lära mig att skriva nytt och redigera gammalt lite parallellt på något vis som jag inte kan se framför mig. Än. Och det är okej.
Men beslutet är åtminstone fattat: Onämnbara boken är inte onämnbar längre. Den ska bli av. Därför att den är sagolikt bra.
Tvivlar ni på det får jag påminna er om det här.
2 kommentarer:
Älskar den där formuleringen om fördämningar och surfa. Jag står bredvid och hejar på som vanligt. Tror som sagt att surferiet ger dig styrka att redigera och förlaga vidare och eftersom du lär dig allt annat inden här branchen så fint och bra så kommer du att lära dig balansen mellan nytt och gammalt med. Yäääih!
Jag hoppas att det ska finnas tid för den här boken, för just nu är den en favorit. =)
TACK för allt pepp, kära du!
Skicka en kommentar