Hjälp!
Jag har en livsviktig fråga: får man lov att resa flaggor i en barnbok? På något sätt tycker jag att det är en barnboksmarkör, men jag kanske bara lurar mig själv. Det kommer kanske störa livet ur folk.
Kort bakgrund: Originalversionen av Ljus som varit dolt berättades av någon sorts allvetande berättare, dvs mig. Ibland var jag bara en kamera i rummet som berättade vad som hände, ibland gick jag in i huvudena och redogjorde allt möjligt som tänktes därinne. Hur som helst blev det för pratigt och numera berättas historien helt och hållet av karaktärerna själva i den teknik som GRR Martin så vackert kallar för mosaiktekniken: genom att få se lite ur allas perspektiv får vi helhetsbilden. Han menar att det är en moderniserad allvetande berättare.
Men. Ibland kliver jag fortfarande fram ur skuggorna och säger något som bara jag vet. Något som karaktären som berättar inte har någon aning om. Jag reser en liten flagga och säger till läsaren: titta här, nu händer det nåt.
Får man det? Det är inte ofta. Men det finns där. Jag vill nog inte ta bort alla, för vissa funkar väldigt väl, men frågan är om fenomenet stör eller lyfter, rent principiellt (eftersom det blir svårt för er att säga nåt som inte läst boken.)
Tankar?
5 kommentarer:
Klart man får! Om man känner starkt för något i skrivandet så finns det en anledning till att man känner så. Följ den känslan!
Hälsningar
Ann-K
Jag är ju barnsligt förtjust i flaggor, men inser nu när jag läser ditt inlägg att det nog är ett svårare grepp att få till än jag tror. Ändå har jag gett mig på det. Nu är ju min bok ingalunda för barn, men ack, som jag gillar den där sagoklingande stilen och reser en och annan flagga bara för att det är så roligt att här och där skriva de stora dragen och "folk i allmänhet". Jag säger ja till flaggor. Men är väldigt nyfiken på vad Redaktören tycker?
/A
Jag är ju å ena sidan en väldigt naiv sorts läsare som sväljer det mesta som ger en bra berättelse, å andra sidan en förfärligt kritisk svensklärare - som väl snarare lägger märke till språkliga grejer (som att det heter dels ... dels, och inte dels ... och dels). Jag reagerar inte för de här flaggorna, jag som läst helheten. Jag tror att de adderar till läsupplevelsen på ett positivt sätt.
Släpp prestationsångesten och låt dem stå kvar tills på lördag, säger en naiv alfaläsare!
Ann-Kristin: Tack, jag gör nog det.
Anna: Jag tycker att det passar hur bra som helst i din vuxensaga, det behöver du inte tvivla på. Vad Redaktören säger får vi veta om ca tre veckor. Han får texten på måndag.
VSmamman: Jag har kommit fram till att de små, vackra flaggorna får stå kvar. Däremot behöver just det avsnitt som föranledde frågan, skrivas om. En flagga i inledningen av detta avsnitt (the Big Week, som jag kallar det, du vet när, mr Charming älskar att återberätta historien i de kommande böckerna) men vad jag märkte var att det fanns flaggor genom hela avsnittet eftersom jag försöker korta ner och återberätta mer än köra realtid för att det inte ska bli så långt. Det påminner om den Förbjudna Rösten här och var och jag inser att det skulle addera till ytterligare laddning om vi såg det mer ur Ls synvinkel än utifrån som nu.
Så. Ytterligare en sak att skriva om före lördag. Tur att barnen leker så fint...
Men tack för hjälpen allihop! Det är så nyttigt att formulera sina problem och får man dessutom tankar från såna som er, då kan man sen få rätsida på det hela. Så TACK!
Skicka en kommentar