Livets vackraste

Idag för tio år sedan blev jag mamma. Tio år. Men jag minns. Allt.

Jag minns smärtan, traumat, känslan av hopplöshet. Jag minns lättnaden, glädjen, euforin när hon kommit ut. Hon var universums mittpunkt och det vackraste Gud skapat. Hon var min. Min trollunge, med tjockare, längre och mörkare hår än någon av de utländska barnen på BB. 

Trollunge som hon var fick hon mitt trollnamn i födelsegåva. Det vackraste namn jag visste. Ett mjukt men starkt namn, ett som tål både det ena och det andra och aldrig någonsin sjåpar sig, men ändå kan visa ömhet och kärlek. Det namnet. Med ett sådant hår hade vi faktiskt inget annat val.

Men troll som hon var förändrades hon. Det mörka håret ljusnade under det första året och när hon var två hade hon blivit blond. Det kanske inte låter märkligt tycker ni, men det var heller inte det märkvärdigaste. Hennes ögon fördunklades. Från att ha varit safirblå blev de efter ett år gröna och efter ytterligare tre år antog de sin sanna form: inte chokladbruna som mina, utan honungsgula. Guldögon kallar vi dem, efter skatten som hennes anfäder vaktar inne i bergasalen.

Detta barn är den bästa storasyster man kan önska till en familj. Hon tar hand om sina småsyskon som vore de hennes egna barn om det skulle behövas. När Busan trotsar och skäller på sin mamma kan man vara säker på att Storasyster kan få henne att skratta igen inom loppet av två minuter. Det är som magi.

Hon är en god vän med många vänner och sätter ofta deras önskningar före sina egna. Hon är rolig, fantasirik, talangfull och god. Hon är intelligent och skärpt. Hon lärde sig läsa innan hon fyllde fyra. Hon läste Harry Potter när hon gick i förskoleklass och hon tycker att de bästa böcker hon läst är mina. Hon spelar piano med två händer, sjunger solo i kyrkan, ritar av vad som helst naturtroget och blir överlycklig när hon får baka muffins på egen hand.

Hon är en av livets bästa gåvor och idag firar vi henne, hela febriga familjen. Alla är hemma och skrotar och hostar och hurrar. Alla är glada för henne, men gladast är hon: för när man fyller tio år i vår familj får man sin första mobiltelefon och när man får sin mobiltelefon kan man lyssna på One Direction på youtube hela morgonen lång och le som om man vunnit på lotto.

Min stora, fantastiska flicka som vuxit alldeles för mycket alldeles för fort. Tack för att jag får vara din mamma.