Att ha tid med poesi

Fördelarna med att vara en målmedveten, hårt arbetande och ickeromantiserande författare: 

Man får saker gjort. Man gör framsteg, även när man inte har lust. Man blir klar och man blir nöjd.

Nackdelar med att vara en målmedveten, hårt arbetande och ickeromantiserande författare:

Man har inte lika mycket tid till att drömma. Till att läsa. Till att bara skapa för skapandets skull, utan syfte eller mål.

Just nu saknar jag det sistnämnda.

Jag skuttade nämligen in på Kära systers blogg och läste ett inlägg om en klocka och hamnade i en ljuvlig värld av få, men starka ord, starka för att de orkar bära mycket betydelse. En fantastisk författare skriver i ett för mig nytt format och får min fantasi att skena. För att använda min gode vän Seans favoritord på svenska: Upplevelsen var fantasikittlande.

Plötsligt saknade jag poesin. 

Förr skrev jag ofta dikter och de korta texterna på bildskärmen framför mig påminde om lyrik. Modern, intressant lyrik, men samtidigt så enkel. Perfekt i undervisningssyfte för den som är lärare i engelska. Så himla lagom.

Som sagt, ibland är det surt att vara en målmedveten, hårt arbetande, ickeromantiserande författare. Men tiden är knapp, och den som vill bli utgiven måste utöva disciplin i sitt skrivande, något jag gjort så mycket under 1½ år att jag känner att den här andpausen som jag tar mig ikväll är minst sagt välförtjänt.