Skapandets ansikten

Jag går på Maxi och storhandlar med 2½åring i vagnen. Jag får syn på röda, vackra chilifrukter och tänker att jag såg en gryta i Buffé kvällen innan som innehöll just chili och jag blir sugen på att testa. Jag plockar ner chilin i vagnen och går tillbaka till köttet för att byta ut skinksnitzeln i vagnen mot nötkött att göra långkok på. 

När jag kommer tillbaka till grönsaksavdelningen får jag syn på ingefära och tänker att det borde jag ha hemma om förkylningarna kommer hem till oss och när jag för den knöliga roten till näsan och andas in förs jag in i min berättelse eftersom jag tryckt i mig choklad smaksatt med citron och ingefära under mina intensiva skrivpass. Jag luktar igen och saknar citronaromen. Man kanske skulle ta och göra egen sån chokladtryffel tänker jag och plockar ner i vagnen.

Jag går där och pratar med min minsting och planerar middagar och fruktburkar till skolans fruktstunder för de stora barnen och anar inte att vad jag egentligen gör, är att skapa. Jag funderar på den där chiligrytan och plockar på mig fikon och tomatkross.

Det finns nämligen två tydliga utlopp för min kreativitet i den här världen och det ena är vid tangentbordet eller pennan och det andra är i köket.

Jag betalar, stuvar in kassar och barn i bilen och sätter på bilradion med min musik. Lucy Schwartz, min skrivmusik för tillfället.

Sen kör jag inte mer än 20 sekunder innan scenerna trängs i mitt huvud. Jag ser Kungen i sitt torn i djup meditation, jag ser den unge hjältens tvivel på sina förmågor och samme hjälte under operation. Jag ser tysta tårar vid ett köksbord och kärlek som ännu inte blommat upp i medvetandet på ett par som helt klart är galna i varandra.

Långa, färdiga dialoger, smärta, ansvar, moraliska kriser. Allt ligger färdigt att knappra ner, om jag bara haft ett tangentbord vid händerna istället för ratten.

Jag var redan inne i skaparmode, och musiken triggade mig till rätt plats. Vips, pang och bom, så hade jag börjat skrivprocessen på den där andra boken i trilogin som jag vill ha omskriven när/om förlagen hör av sig angående första.

I det läget var jag nära till att erbjuda 500 spänn till den som kunde ta mina barn ett par timmar så jag skulle få skriva. 

Väl hemma kom de stora barnen hem från skolan och medan de cyklade antecknade jag de fem scenerna på min shoppinglista innan jag packade upp veckohandlingen. Sen jag satte igång mitt långkok tillsammans med chokladtryffel. Köket luktade chili och choklad och jag kände mig som klippt ur en spansk film. Barnen fick mellanmål, vi var ute igen, inne igen, spelade memory och smakade av grytan med jämna mellanrum.

Hela tiden medan mantrat ekade i mig: Bara orden stannar kvar, bara scenerna stannar kvar, pausar tills jag har tid med dem.

Vi åt (OJ, vad gott det blev dessutom), barnen skulle i säng och sen väntade tystnade och ledigheten.

Jag hann inte längre än en scen av fyra, men den scenen, den första i mappen Nya JF, den är så bra. 

Episk.

Folket, vi är igång. Vi har lyft från marken.