Framtidspirr

Min svåger ringde. Min framgångsrika affärsmanssvåger som sysslar med marknadsföring och vet hur man snackar till sig det mesta, ringde för att berätta att  han drömde om mig inatt. Jaha? 

Han drömde att gav ut min bok och han hade sånt sjå för den tog slut hela tiden. Han jobbade tydligen häcken av sig för att trycka upp nya upplagor eftersom boken sålde som smör. Han sa att det var längesen han haft en så verklig dröm. 

"Det måste vara en sanndröm," sa han självsäkert. "Och du vet ju att jag aldrig läst en bok i hela mitt liv, men nu vill jag läsa den. Kan  jag få den?"

Jag fick förklara att boken just nu genomgår en smärre renovering men att han aboslut kunde få läsa den när den var klar.

"När är den klar?" pressade han och ville ha ett datum. En deadline.
"I slutet på sommaren," svarade jag och tänkte på alla försvinnande skrivartimmar som ägnas åt familj och hushåll som på något sätt måste återtas,
"Då vill jag ha den i slutet av sommaren."

Vi pratade i tjugo minuter om mitt författarskap och hans marknadsföringsidéer och när vi la på pirrade det lite i magen. Det pirrade, trots att jag vet att han är bra på att snacka och att det inte alltid måste betyda någonting, så pirrade det. För han var villig att satsa bara det fanns någon som sa att boken var bra och jag sa att det var den.

Det är den.