En sak som man måste tänka på när man som jag är inne i "den andra skrivprocessen", dvs redigerar ett redan färdigskrivet manus, är att akta sig för att överjobba sin text. Ibland blir jag rädd när jag nu gör om första boken i trilogin så omfattande att jag gör bokens hemlighet för uppenbar, för lätt att räkna ut.
I originalet var det en blixt från klar himmel, ingenting i boken antydde det som slutet skulle avslöja. Jag gillade det, men gjorde ändå förändringar i den andra omskrivningen som innebar planteringar av ledtrådar. Är det för avslöjande? frågade jag betaläsarna som aldrig läst boken förut, men ingen hade räknat ut det.
Under min tredje omskrivning, som på många sätt är mer omfattande än den förra, är jag nu rädd att jag helt saboterar överraskningsmomentet. Det finns så många små markörer, små frön överallt. Om jag gjort för mycket eller inte får de väntande betaläsare avgöra som aldrig läst boken i sina tidigare skepnader.
Idag skriver Sofia Hallberg på Debutantbloggen: Det finns säkert meningar som skulle kunna förbättras, situationer förklarats annorlunda. Smartare. Men jag överlever dessa tankar för jag tänker på något min redaktör Anna Lovind sa till mig nyligen: Nu börjar du göra det alla författare till slut gör med sina manus om de håller på med dem för länge: Du börjar förklara. Och det ska du inte.
Bra råd. Bra att hålla i minnet. Tack och lov att jag har min lillasyster som håller koll på mig. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar