Jag tror inte ni förstår hur lättad jag var igårkväll, men ååh. Så lättad!
På Debutantbloggen skriver jag idag om en ny vändning i bok3 i Berättelsen om Lianne. Jag har skrivit ganska många sidor på denna vändning men jag har säkert tre gånger så mycket kvar. Det är en ordentlig smäll, om vi säger så.
I ett par veckor har jag burit på detta nya alldeles själv. En sådan märklig känsla. Böckerna har funnits i så många år och samtalen med alfa- och betaläsare har varit många. Allt har ju legat klart. Alla vet allt om allt. Tills nu. Något är bara mitt igen och har varit det i över ett halvår. Något helt nytt som ingen vet om är på väg ut ur mig och bokens hjältar är ... förtvivlade, rent ut sagt.
Men igår var lillasyster här. Jag visade Seans ritningar på det beryktade omslaget till tvåan, jag visade läsarbrev och allt annat som uppfyllde mig. Vi pratade om annat också förstås. Men sen. Sen kunde jag inte hålla mig. Jag läste mina sidor högt för den stackarn. Hon kastades rakt in i mitten/slutet av bok3 och en händelseutveckling som var sprillans ny. Barn lekte på en annan våning och ibland i samma rum som oss, men vi var inte där. Vi var på Kändo Slott.
Sen pratade vi. Dryftade varje liten aspekt av vad det här nya har för konsekvenser för fjärde boken och var rörande överens om att ingenting behöver skrivas om i Fyran pga av detta: det nya bara förstärker och fördjupar det som redan finns.
Jag är så lättad! Jag flyger på moln. Om jag skulle gå och dö nu, finns det någon vet vad jag hade för planer för det som inte är utgivet än. Så. Himla. Tryggt!
Dessutom har lillasystern godkänt det hemska. Grön gubbe och stora tummen upp.
8 kommentarer:
Näj, inte prata om döden sådär! Men känner igen känslan, någon vet:)
/A
Ja, nej, jag vet. Jag har tänkt hänga kvar tills serien är utgiven, barnen vuxna, och Rasmus och jag klappar varandras vita hår.
Men åh! ATT det är så viktigt att någon vet! Hade glömt den känslan för det var en stund sedan jag skrev helt nytt. Och skriva nytt... är det det bästa eller är det det bästa? Mjo. Tror det är det bästa.
Alla nya idéer är det bästa att skriva, oavsett om det är en ny berättelse, ett nytt kapitel, ett nytt skeende eller en ny formulering på redan existerande fras. Allt som lyfter är det bästa!
/A
Köper din definition rakt av! Vill kanske tillägga att desto större förändring/mer nytt, desto roligare. Tror jag.
men oooh! Och allt annat gott du namnde dar, finns det ev mojlighet till forhandsvisning av 2ans omslag for betalasare langt borta...??? (Forresten, den 2:a som ligger pa dropbox ar det den senaste, den som jag kan korrlasa ordentligt nu?)
Kram!!!
Nejnejnej, käraste Theresa, den tvåa som ligger i dropboxen är minst ett år gammal, korrläs inte den! =)
Jag håller på och redigerar, framförallt kap2 och kap18, och i resten tar jag bort ord, meningar, hela stycken och avsnitt, och förvandlar platta passager till levande sådana, byter beskrivningar mot gestaltningar... Ja, säg det jag inte gör. Men det är inte alls så omfattande förändringar som i ettan, eftersom de omfattande förändringarna gjordes förra året när jag la till flera hela kapitel och gjorde om upplösningen - men det har du redan läst. Jag tänker inte hindra dig från att läsa det gamla om du är sugen, men när det kommer till korrläsning kommer jag utan tvekan att höra av mig - i början av januari.
Seans bilder håller jag nog liiiite på. Jag hör av mig om jag ändrar mig!
Jo, vill passa på att förtydliga att omslaget alls inte är klart, utan det var skisser som Anneli såg.
Ok, later bra! :D ser fram emot januarilasningen!!! (och nar skisserna blir mer etablerade...!!)
Skicka en kommentar