Väger upp mitt minst lästa inlägg på Debutantbloggen med en notis här som avslöjar att jag tappat all sans och alla tidsbegrepp och beslutat mig för att börja skriva scener som är några av de mest smärtsamma i hela serien.
Den nya vändningen i trean ska få möta papper och kläs i ord.
Långsamt.
Aldrig har vi mött våra hjältar i större misströstan.
Tvivel gör mer ont än sorg.
Uppdatering: Det blev 900 sagolika ord och sen blev klockan ett. Nu hoppas jag Lianne låter mig vila.
Uppdatering: Det blev 900 sagolika ord och sen blev klockan ett. Nu hoppas jag Lianne låter mig vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar