Jag skyller allt på skrivarmusiken. Som vanligt. *muttrar lågt åt bilstereons håll*
Vad som hände var att jag tog beslutet att ta paus från intensiva slut-skrivandet av Allt som vi lovat, för att göra ärenden med den baktanken att lite tid borta från manus skulle ge tankarna rum att spinna klart en del detaljbeslut så att skrivtiden kunde fortsätta på mest effektiva vis när jag väl återvände.
Blev det så? Nej. För bilåkandet förflyttade mig till ett ANNAT manus. Hur oförskämt? Min nästa bok (alltså inte Fyran, utan nästa bok som jag kommer få skriva helt ny och som kommer bli precis hur bra som helst) bara kastade sig över mig, likt ett utsvultet lejon, och överöste mig med "det här syftet har den här antagonisten" och "det här försöker den här karaktären uppnå" och "den här personen måste nog bli kär i honom trots allt" för att mynna ut i regelrätta, färdiga, kalasbra repliker till bokens stora slutscen! Ursäkta?! Har jag TID med det här?
Nej, just det. Det har jag inte.
Så vad gör jag?
2 kommentarer:
Åh, vad jag känner igen det där. Och jag har ägnat många år åt att försöka kämpa ner sådana impulser, inspiration till "fel" projekt. Men de senaste månaderna har jag slutat med det och faktum är att det funkar mycket bättre. Jag blir mindre frustrerad, jag får färre konkurrerande tankar i huvudet samtidigt, och jag lyckas snabbare komma tillbaka in i mitt huvudprojekt (just nu avhandlingen). Dels är idéer på papper mindre påträngande än ouppmärksammade idéer i huvudet, dels är det inte alls säkert att de finns kvar sedan.
Så mitt råd är: ta emot idéerna. Låt dem ta plats en liten stund. Försök inte att få dem att växa, inte just nu, men fånga dem helt kort på papper. Skriv ner de där replikerna. Och lita på att du kommer att komma tillbaka till Allt som vi lovat snart nog ändå.
Kram!
/Liv
Men hurra!!! Jag tänker lite som Liv, att kreativitet föder mer kreativitet och att detta i slutänden bara kan betyda en fin skjuts för ASVL. Plus: de där tankarna på det nya kommer aldrig tillbaka, inte i samma skepnad, inte på samma självklara vis. Så ta hand om dem innan de går och surar och ett mörkt hörn och du måste lägga all din charm på att locka tillbaka dem.
/A
Skicka en kommentar