Tror ärligt talat inte jag hade överlevt "vad i hela friden är en ICC-profil?!"-kriserna om det inte var för den Onämnbara boken som numera får nämnas hur mycket den vill. Den har till och med fått ett arbetsnamn.
Jadå, jag ska redigera. Jadå, jag ska skriva ett debutantporträtt som jag kan vara stolt över. Men min nya saga, den som ännu ingen hört, vars sorger, utmaningar och segrar ingen ännu läst, den är mitt nya gömsle. Vacker för att den är orörd. Magisk för att där finns längtan efter att skriva och längtan efter att bli läst av dem som står närmast och redan läst allt annat tio gånger förut.
Likt ett nyfött barn har den en egen, särskild doft som bara nyfödda kan bära innan livet kommer ifatt och den doften är berusande.
2 kommentarer:
Ja, precis så känns det. När något är helt nyfött och möjligheterna är oändliga.
/E
Ja! Åh, vad jag njuuuhuuuter av det vackra och simultant plågas av den fullständiga, oåterkalleliga slutgiltigheten i en sista redigering.
It was the best of times, it was the worst of times.
Skicka en kommentar