När jag påbörjade omskrivning av gammalt manus satte jag midsommar som deadline för mig själv. Till midsommar skulle jag vara klar och betaläsare skulle få lägga vantarna på texten.
Men sen blev jag klar betydligt tidigare. Oj, vad nöjd jag var med mig själv. Jag var färdig och började läsa annat för att få distans till texten så att jag sedan kunde korrläsa. Men när jag började korrläsa kände jag mig inte alls nöjd och omarbetningen började om. Igen. Nu såg det ut som att det där med midsommar kunde jag glömma. Det här skulle ta sin tid.
Jag har lagt många timmar på de inledande kapitlen (eller snarare kapitlen efter de inledande kapitlen) och även på mittenbiten. Jag har stirrat och stirrat och känt mig kass ibland och grym ibland. Så idag fick min kära syster läsa lite bland de nya bitarna och hon tyckte att jag kunde lämna det så för betaläsarna att tycka till om det. Plötsligt, bara så, kunde jag gå vidare från mittbitarna och röra mig mot slutet.
Och nu sitter jag här, med väldigt lite kvar. Jag har ett par nya sidor som behöver skrivas på sista kapitlet och de ser jag fram emot att skriva. Jag kommer skriva dem någon stund när andan faller på och allt bara blir precis sådär som det ska. Utöver det, har jag bara några korta stycken i kapitel 17. Det är allt. Sen är jag klar. KLAR.
Det betyder att midsommartanken inte var helt fel ändå. Kanske att betaläsare kan få texten i nästa vecka. Min plan är att utöka betaläsarkretsen brutalt. Inte bara de snälla systrarna och vännerna och de livsviktiga syskonbarnen som är i rätt ålder för denna barn- ungdomsbok, utan några intresserade halvbekanta ska få tycka till. Ojoj. Det ska bli spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar