Jag är grym på att skapa karaktärer. Ibland undrar jag om jag borde skriva pjäser/filmer för det jag är bäst på är just konversationer. De faller sig så naturligt. Min närmsta författarkollega är fantastisk på beskrivningar och hans böcker börjar alltid med frågan VAR. Allt handlar om landet, platsen, miljön. För mig är det frågan VEM som dominerar. Jag är grym på karaktärer.
Idag skrev jag en ny scen till kapitel 3 i min kapitelbok. Det var lite av ett kill your darlings-tillfälle eftersom scenen jag skrev skulle byta ut en som jag alltid älskat. Orginalscenen är fantastisk skriven (enligt mig) både i stämning och språk, men framför allt för att läsaren få se viktiga sidor hos tre karaktärer som läsaren ännu inte vet kommer bli huvudkaraktärer. Allt de säger, gör och ser ut är bara så DOM, om jag får använda denna slang.
Men saken är den att scenen inte håller faktamässigt med bok 2 och 3 i trilogin. Så jag skrev en helt ny scen med helt andra repliker men som skulle tjäna samma syfte. Och den blev riktigt bra.
Och då insåg jag att det finns få jag känner så väl som just dessa tre. Jag känner mig som en skådespelare som spelat samma roll i en filmserie eller serie i tre säsonger och bara genom att trycka på en knapp kan bli den personen. Rollen känns hemma.
Det finns inte på kartan att jag skulle fundera över om det var "out of character" eller inte att säga eller göra som de gjorde. Varje ord som kommer ur deras munnar är precis dem. Jag känner dem utan och innan.
Jag äger dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar