Jag skyller allt på skrivarmusiken. Som vanligt. *muttrar lågt åt bilstereons håll*
Vad som hände var att jag tog beslutet att ta paus från intensiva slut-skrivandet av Allt som vi lovat, för att göra ärenden med den baktanken att lite tid borta från manus skulle ge tankarna rum att spinna klart en del detaljbeslut så att skrivtiden kunde fortsätta på mest effektiva vis när jag väl återvände.
Blev det så? Nej. För bilåkandet förflyttade mig till ett ANNAT manus. Hur oförskämt? Min nästa bok (alltså inte Fyran, utan nästa bok som jag kommer få skriva helt ny och som kommer bli precis hur bra som helst) bara kastade sig över mig, likt ett utsvultet lejon, och överöste mig med "det här syftet har den här antagonisten" och "det här försöker den här karaktären uppnå" och "den här personen måste nog bli kär i honom trots allt" för att mynna ut i regelrätta, färdiga, kalasbra repliker till bokens stora slutscen! Ursäkta?! Har jag TID med det här?
Nej, just det. Det har jag inte.
Så vad gör jag?
