Mitt nuvarande lärarvikariat har fått mig att analysera Berättelsen om Lianne ur ett antal terapi-liknande vinklar. Jag hade tänkt skriva om det förra veckan. Kanske skriver jag om det imorn.
Just nu har jag två beslut att kungöra och kungöras måste det. Annars vet man ju hur det blir. Ingen som kollar om man håller vad man lovat.
Beslut nummer 1: Jag ska prova (och med största sannolikhet köpa) Scrivener. Jag har en mycket stark aversion emot att lära mig nya program. Jag har en starkare aversion emot att förändra den sortens vanor. Men mitt gratis-skriv-program hänger sig hela tiden och mina dokument måste återskapas och må dåligt. Det är ingen inbjudande miljö längre. Jag frågade maken vad han tyckte, riktiga Word eller Scrivener (och då tänkte jag att Word kan komma till användning för fler personer i familjen Vilse än bara mig, med tre skolbarn och deras läxor) och han sa Scrivener. Så jag lovar att ge det en ärlig chans. Ingen hantverkare utan rätt verktyg och allt det där.
Beslut nummer 2 (som egentligen är nummer ett): Första utkastet till Allt som vi lovat ska vara färdigt i mitten på februari. Det måste det. Annars har jag ingen tid att redigera manuset, om boken ska komma ut under hösten nästa år. Det här beslutet är svårt eftersom jag knappt skriver alls och ska ägna denna hösten åt B-uppsats och sånt. Jag frågade min lillasyster om det överhuvudtaget var realistiskt och hon sa klokt på lillasyster-vis att jag inte kommer kunna hindra mig själv från att skriva när det väl släpper.
*lite lätt orolig för att det inte ska släppa*
På skaparhelgen som krönte sommaren sa jag att boken var som ett badvatten som skvalpade runt helt färdigt i mitt huvud och allt som behövdes var att dra ur proppen så skulle allt rinna ur mig och hamna på rätt plats.
Det är fortfarande sant. Men proppen är tyvärr omöjligt att finna.
Oavsett hur det går med proppletande och nytt-program-tillvänjande, tänker jag att det är bra med en deadline. Och jag tänker att jag höll på likadant förra hösten. Jag började aldrig den där redigeringen av I levande mörker och ändå blev jag klar i februari, för att jag hade en deadline.
*tänker att det är olika att redigera ett färdigt manus och skriva om ett gammalt helt på nytt, men säger inget om det*
4 kommentarer:
Ooo, vilka funderingar!
Badproppen ja, den kan det faktiskt hända att jag hittat! Eller åtminstone det där snöret som det sitter fast vid, så nu trevar jag mig fram genom badskum som gör vattnet grumligt och har snart ett ordentligt grepp om proppen.
Den stora fördelen med Scrivener är mappsystemet. Jobbar man med Word (ähum, Pages) måste man ju lägga upp mappstruktur på själva datorn om man inte vill behöva scrolla ihjäl sig (vill man inte). Och så är det fint typsnitt på default. Resten är tyvärr lite bökigt. Jag har än så länge inte lyckats få till en pdf som ser ut som jag vill. Men där tänker jag att makarna Vilse som är kunniga på dator-engelska kan slå sina kloka ihop och klura ut hur det funkar och sedan berätta för mig. Ja? Och som du säger: testa gratisversionen vettja. Står du inte ut, finns Word.
/A
Jag hör till den ivriga Scrivener-skaran. Är så himla himla nöjd med det programmet. ALDRIG mer Word för långa texter. Just nu finns dessutom en gratis Scrivenervideo på Moderskeppet. Finns också en fb-grupp för svenskspråkiga Scriveneranvändare där man kan ställa frågor. Lycka till!
http://www.moderskeppet.se/live/scrivener-for-dig-som-arbetar-fragmentariskt/
Fast jag har ju skrivit böcker i tolv år. Jag har en struktur som fungerar hur bra som helst. Och jag skrollar aldrig för jag bara söker på ord som jag vet bara finns i den följden på just den sidan - om det är ett längre dokument. Oftast är det inte det.
Det där med att du inte lyckats göra en pdf är lite oroande, Anna. Du är en datorvan och kunnig människa. I mitt nuvarande program finns en knapp som heter "Exportera som pdf". Måste man göra det krångligare än så?
Men tack snälla för pepp! Jag har ännu inte vågat, men jag tilltalas av att ha ett program när jag inte har andra grejer än manus öppet i samma program (som det ofta blir i word-program, att man sysslar med annat samtidigt) och det där med helskärmsläget och stänga bort sociala medier verkar ju fiffigt.
En fråga då, till er Scrivener-gurus: i vilket format sparas dokumenten? Om man skriver en massa där och sen vill byta till Pages/Word/Nåt annat, så vill man gärna att Scrivener-dokumenten har ett normalt format. Jag tänker inte sitta och klippa och klistra runt text.
Datorer alltså. Vi älskar dem, men ibland innebär de trösklar. Man kanske bara skulle skaffa sig en bra skrivmaskin, då behöver man aldrig oroa sig för krashar eller backuper. *skrattar hela vägen till Apple store*
Scrivener har ett eget format (vet faktiskt inte vad det heter), men det går att exportera till word till en e-boksläsare. Men om du tröttnar på Scrivener kan du alltså exportera allt till word och behöver inte klippa och klistra nåt. Megapraktiskt! Men jag skulle aldrig vilja arbeta med nåt annat än Scrivener, det är otroligt bra!
Skicka en kommentar